Iuger utun ITITÖJYÅUgUnYT, VY TEPE RR 7 fet stark. Konungen bar utnämnt 20 nya Pairer. — 2— — OD2ÖOOÖ—— Resignationen. To vindicate the ways of God ie man. MILTON, (ur Sv. Biet.) Titaner reste sig och Pelion på Össa De stapplade med trotsigt hopp, Och mängen klippa flög Olympens borg att krossa Ur deras. jättehänder opp. Men Zeus steg från sin thron med åskan, och Miderva Ur molnen skakade sin klingande Egid. Nu hvilar Aetna på de djerfva, Och minnet ler ät deras strid, Förmätne dödlige, du ler åt forntidssagan, Du glömmer allt, utom din sorg. Säg, löper ej hvar dag, ditt blinda knot, din klagas Till storms emot Olympens borg? Din röst, så klagar du, i lifvets öcken ropar, Der intet bröst ger svar, der ingen lund ger akygd, Och Nordanvinden sammansopar De tunga spåren af din dygd, Olycklige, du yfs, du skryter af din smärta, Du kläder glädjen sjelf i svart. Med ödet tvistar du : hvem dömmer? jo ditt hjera, På en gäng domare och part, Du väger bördans tyngd, men månn din kraft du mätte; Mot hvad du kan och bör, säg mig hvad gjorde du? j Din fordran växer opp till jätte, Och din förtjenst blir dverg ännu, Hvad stolthet drifver dig, du hittebarn af Tider, Som ej ditt väsens ursprung vet, Att fordra qvällens lön, förrn dagen är förliden, Och pocka på lycksalighet ? Skall tidens ur stå still, blott att för din skull vridas Au visarn peka må uppå din sällhets stund? Allt lif är strid, der mäste stridas, Dag dör, gör hatten ej sin rund. Du ser det onda, — väl, Men hvarför vill du blumda. För allt det goda jorden bär? Hur skön har himlen byggt sin lysande Rotunda, Hur mängen stjerna vinkar der! Har solen dig ej värmt, har vinden dig ej svalkar! Gaf ingen dygd dig mod, gaf ingen vän dig tröst? O ve dig, har hvar glädje halkat Tillbaka från ditt härda bröst 1 Säg, har du aldrig stridt den ärofulla striden För pligt, på en gäng ljuf och sträng ? Flög aldrig dygdens lugn, och hopp och sinnessrides På gyllne vingar kring din säng : Har du, olycklige, ej någons sällhet danat, Ej glömt en osorrätt, ej en välgerning lönt ? Ej nänsin ofvan stjernor anat En Fader för allt godt och skönt ? Hur liten är din själ, hur trång, om hor ej uneat Den milda glädjen ock ett rum ? : Men du är otacksam, din sorg har tusen munnar, Och din lycksalighet är stum, Pu pockar på din rätt, men mins du dina pligter ?.