förbisedd, eller om man förmått styrka klandrets otillbörlighet. (Ö. C.) Götheborg den 8 Dee. Samhället bar i dessa dagar gjort en stor och mår: tande förlust, då det genom Apothekaren, R. W. O., Hr H. J. Cawalling) d. 4 dennes timade dödliga franfälle förlorat en af sina ädlaste, mest aktningswärda medlemmar. Hwad den saligen affomna: de i lifstiden warit för de fattige, det känner bålt Han, Belönaren derofwan, men äfwen menniskorna känna något der: af, och endast detta något är tillräckligt att gifwa Cawallin en plats bland fåder: neslandets utmärktaste menniskowänner. Flärdfri i umgänget, förenade han med detta sitt yttre wäsende denna hjertats innerliga godhet, hwilfen nu för tiden börjar blifwa allt mer såällsynt, men fom aldrig, der den förefinnes, underlåter at: göra ett waraktigt och angenämt intryck på ett för det goda och ådla öppet finne. Wänfast, sasom få bland dödlige, war bet ej underligt att han äfwen war Wån: säll i wida hogre grad, ån menniskor i allmänhet äro. Och för armodet, för be: hofwet, för nöden, hwilken hielpare och tröstare war han icke! Kom en behöfwande och begärde läkemedel af honom, sa fick han icke allenast sådane, uten äfwen pe: kuniärt understöd. Men cj nog dermed: i de lägsta, uslaste kojor uppskte Cawal: lin oombedd fin på plågobädden gwidans de life, bragte honom läkemcedel, tröst och hjelp, glädjande fig sedan såsom ett barn, när hans bemödanden lyckats. Från att bispringa fin sjuka, fattiga nästa kunde ingen wäderlek, mare fig huru oblid fom helst, ingen tid på dygnet, afsträcka honam. Dir han icke kunde komma ridan: de eller åkande, gick han till fots, ofta i smuts och gyttja ända upp på smalbenet. Aldrig skulle man dock höra honom nåme na något om dessa fina menniskowänliga wandringar, eller söka beröm för det go: da han gjorde. Hans hus war fordom lika mycket gästfrihetens, fom det nu år sorgens, och detta will säga mycket, ja, SN AT 4.5 fl Nam CCEA Bush SR Ph ass PN ss Ä