Helsingborgs-Posten – 18 september 1841, sida 2

benna wag wet saledes huru landskaål ju närmare man nalkas Kullaberg, småmagom antager en allt skönare stal pel; Skane är, för att tala allegorn likt en skön men behagsjuk qwinna, med den aordwesiligaste delen deraf ch den sakallade Kullatrakten till hufwi på detta anwändt alla sitt köns förd ningsmedel och slutligen, för att gå paruren fullständig, fatt Kullaberg jås dsiadem på fin biessa. Af cgendoms ywilka i denna nejd såwäl g nom b! genhet som inre elegance wäcka intral etaga Wegcholm och Krapperup tu welsutan förnämsta rummen, och hl mycket maste wid defta förhållande klagas, att der förstnämda genom fin lägsenbet och det sednare i följd af innik rade, bår icke namnbara, omständig ter af oss måste blifwa obesöfte; tr gården, fom dock genomströfwades, nade emot förmodan allt behag, un bwad angick den deri warande för of. som främmande, förbudna frukten. I gen, hittills lika jemn fom på traktetl omkring Lund eller Malmö, börjarsmåningom böja fig, till dess den, tif af en nyck, wid der lilla fiskläget MÅ plötsligen kastar fig uppat bergets s slingrar fig der ungefär I mil emel mer eller mindre stupande hällar si når slutligen, skuggad af lummiga skog den för alla hitat resande ja älstwå gästwänliga och genom sitt romant läge få råttwist baprisade Kullag den, Wi woro således wid målet för wår I Trenne wisserligen ide praktfulla, if med den omsorgsfulla ste snygghet inre: rum öfwerlemnades genast af ställets rinna till war fria disposition; mer i aktadt den deri herrskande trefnaden, -tadt en of alla i följd af resan wi , dande höqre eller mindre grad of ti -het, blef of dock hyddan för trång; ute war ju naturen få skön, sa kraft så storartad, och dessutom hwilken um bar anblick lofwades of icke uti Hol