inträffande nedgång i hafwet! Har t ett dylikt skadespel? Har du från s hegsta kulle skädat Kattegattet i kt ögonblick och icke med Hugo ot: O, Gott wie entzåckendl in känsla mäste i en sadan siund warit lika med Acteons, dock mera når Gudinnan af honom öfwerraz B i badet, och din warelse, likasom metamorphoserats, icke till ett os sftigt, utan fill ett den nedgående Fskapare beundrande och afhela din jäl tillbecjance wäsen. Denna fån: far wår, och sadan war den äfwen di wid midnattstid, på bergets verer: dde och wio foten af den tända fyren, den bleka månen spegla fin bild u: fwet, hwars däft quidande wågor, e döden, metwilligt närmade fig Frossande stranden. (Slutet följer.)