dag. Corcertgifwerskan, fom nu war be: friad från en alfallig heshet wid förra uppträdandet, stadfästade ytterligare oms dömet om hennes alldeles utmärkta egen: skoper. Hon hänförde fina ähörare; och der hade få når alldrig tagit slut på de lifliga bifallsyttringarne. Till wedergåll: ning söng hon till slut ett wackert nor: diskt stycke, utöfwer hwad offischen uffäste. — Sistl. Oasdag kl. half 7 f. m. upp: stod hastigt en häftig aska med starkt regn. Rid fersta kuallen slog den ned bår ! staden uti ett litet hus beläget wid Snap: parpsgränden, fom bebos of Timmergejål: len Lars Larssen, hwilken lifofom of bu: sru under tiden wor utgången. J för: stugan i nämde hus år köksspisen belägen intill wäggen at deras boningsrum, der ett baru läg i waggan och ett annat i fången. Åskan aid genom köfsskorstenen ned i förstugan, widare genom wäggen, på hwilken den slog 2:ne hål, in i rum: met bredwid der waggan stod, så att det deruti liggande barnet blef öfwerftånkt af Hen och grus, swedde i golfwet wid mag: gan och tog sedan wägen us antingen ge: nom fenstret, eller genom något af de bål, san funnos på wäggen, der Den ins gått, utan att antända eller förorsaka barnet den ringaste skada. — Staden hotades under natten till Onsdagen med en mådeld, uppkommen under destillering i Handl. Knocks gård wid Södergatan. Efter det klämtningen tillkallat folk, siäcktes elden likwäl snart, men Bränneristen blef illa skadad. En Herre wid tullstaten berrättas hafwa walt detta tillfälle att göra beslag på en warupacka, fom af bergning8åimanffas pet bars ifrån huset, der elden war, men hwilken icke lår innehållit obehörigt gods. — Sxkörden fortgår. Ärterna, fom ruttnat wid jorden och ej upphöra att blomma i topparna, lemna obetydlig och cålig kärna. Förhållandet med wickorna är nära detsamma. Af Korn och Hafre är god skörd, ehuru det förra genom den 2— . 33