Helsingborgs-Posten – 26 juni 1839, sida 2

sade fig till art gå hem, sedan han dru fit upp hälften af de pengar, på hilfdh besittning hans dotters lif tilläfwenty berodde. ;: Nuft en sådan afton, fom behöfwa för dem, hwilka hälla fia gömda, DV ster Warden, hwiskade den andre. 2 Sgör,? fade den, fom först talat, o drog honom afsides; mi hafwa ofwen allt sokt efter gossen. Wi wille säga bli nom, att nu är tiden inne och allt i Oidt ning, men Mi hafwa ej kunnat träffa honom ty han kunde sielf ej säga of, hwar bf tänkte gömma sig, då han begaf sig London. Han år wäl hår? Fadren nekade. De båda karlarne kastade förstulna b far på hwarandra. Det ligger ect sske segelfärdigt wid midnattstiden, oh k wilja skaffa honom om bord. Wi haff sbetingat hans öfwerfart under främms. de namn, och ännu bättre, frakten ärij tald. Det war en lycka, att wi träffn er här. ö De trugade på honom ännu ect ak och ännu ett till, och) inom fem mintå, hade Fadren, utan art weta det, lem sin son i bödelns händer. Långsamt och tungt gick tiden för begge syskonen i deras dystra gömsla, : n gmed ångestfull wäntan lyssnade de e det minsta buller. Åndtligen förnum stunga steg i trappan och fadren rag fram mot dörren. Dottren insåg, att han måste u drucken, och mötte honom med ljus i! den; plötsligt stannade hon, gaf till chhögt skri och störtade sanslös till goli Hon hade sett skymten af främmande lar. Jnom twå igonblick war bet roder en fånge och fängslad med skrufwar. ot Det bar aflupit helt wäl och s tack ware den gamle, fade ena pol tjenten till den andra. Lyft opp jä Tow — gif sig tillfreds, flicka lilla th är nu förbi och står ej att åndra 4 gel Den unge mannen böjde fig ett i vas Ilice öfwer flickan, och wände sig — 2 Y C C