02 du har alldrig bekymrat dig om mig hwarken i lifwet eller i döden skal någonsin förlåta dig. Dö huru oc få du will, jag skall, fom din onde då i wara hos dig. Jag talar som er och fåger dg förut, fader: få säker du en dag skall stå inför din skapa å säkert skola ock dina barn hand PD flå inför hans thron och anrope om om rättwisa emot dig I a höjde hotande de fängslade bhån: sa, fästade genomborrande blickar på bäfwande gamle och gick långsamt ut; warken fader eller syster återsågo ho: mera på denna sidan grafwen. å den kulna wintermorgonens ljus ngde i den trånga gränden och genom sländiga rummets nedsmorda föaster, Made Warden ur fin dwala och såg yllena. Han stod upp och säg sig ing. Alt låg och stod få, fom han inde fig hafwa sett der den förflutna en, och intet spår antydde, att utom n sjelf någon hade sofwit i fommarHan frågade de andra byreggåfter: 9 grannarne; ingen Hade hört eller mågot af hans docter. Han genom, Mrade gatorne och lopp ångestfullt Ve i trängseln efter hwarje blekt, för: Hansigte; men allt förgäfwes — och Noch förkrossad återwände han, då n inbröt, till sin windskammare. fortsatte fina efterforskningar ännu fen dag, men upptäckte intet spår af Meter, och ej det minsta ord om ben: ode hang öra. Han hade ofta tänkt iru lätt möjligt, huru sannolikt det! att hon lemnade honom och annorz . i lugn och ro sökte förwärfwa fig s uppehälle. Hon hade ändtligen emnat honom åt sitt öde, att alle: af hunger. Han gnisslade med tån: och förbannade henne. Åtiggde sitt bröd och förtärde påfe mla wanliga wiset hwarje balfpen: 5; fn han kunde aflocka medlidandetså ÅTtrogenheten. Ett år förgick, och)? Åelses tak hade warit det enda, som så N ut MN