Drinkarens död. (af Dickens.) (Forts. fr. N:r 46.) Hennes man nedsjönk på en stol wid fången, och slog bänderna tillsamman df: wer den glödande pannan. Han fiirrade på barnen, det ena efter det andra, och bäfwade få ofta ect i tårar simmande öd: ga mötte hans blick. Jnget tröstens ord tillkwiskades honom, inger kärlekens dgon: fast skänktes honom. Alla undwefo bhonom skyggt, och då han ändtligen tapp: lade ut, ledsagade honom ingen för att lindra bang smärta. Enand hade warit, då talrika wänner skulle deltagit i hans bekymmer, och gif: