inger twå år fora. Oh gripen blir h, om jag ej gömmer mig hår; det ar — så fåfert. IBA detta fåga få mycer fom att begått mord eller rån 27 frågade far h. I 2a swarade sonen; undrar du på 2 Han bligade fadren stinnt i synen, och dren bortwände ögonen från honom och g dem till marken. Hwar äro dina broder 2 frågade han er en lång tystnad. Der de ej gora dig något bekymmer, arade sonen. John bar rett till Ame: a, och PHenry år dOd. DOD ropade fadren och kunde ej aflla jig frar att rysa. Dbd, återtog den unga mannen. an dog i mina armar — fom en hund, Hoffjuten af en wildtwaktarc. Han Wack: e, jag höll honom uppe, och hans blod versköljde mina händer. Han war nå: att dåna, men kastade fig ända på å och bad till Gud, att, om hans mo: wore i himmelen, skulle den Allgode ra hennes böner för sin yngste son. g war hennes älskling, Will, sade han, med glädje tänker jag på, att jag, bon låg i dödskampen, ehuru jag ott war en liten gosse, knåbdjde wid nnes säng och tackade Gud, att han gif: t mig ett få kärleksrikt hjerta, att jag Idrig gjort något, hwaröfwer hon bes Flickan snyftade högt, fadren skylde anz! ft gråta; — ack, Will, hwarför skulle n dd och far lefwa? — Så woro hans si ord — bry dig derom, så mycket ou ll och Fan. Du slog honom i fyllan i dagen wi rymde ifrån dig — ech der: d flut. ket med fina händer och waggade hit ) Dit. Om jag blir gripen, fortfor den un: mannen, ja blir jag hängd, emedan sköt ihjäl wildtwaftaren. Här hitta mig ej, om ej du förrader mig, fader. ör du det icke, sa tänker jag hålla mig md här tills jag kan fly ur landet. Gerts.)