Helsingborgs-Posten – 20 april 1839, sida 2

ultriens uppmuntran, solt-underwisnui ens hägn, och upplysningens i allmän et förkofran genom de stora hufwuden ramdragande, kortligen strypsystemets ut otande, få år det stora problemet up öst. Men dumhet och egoism upplö et icke, och det förtjenar storuppmärksan et, hwad Tit. Richert yttrat om fel tt förblanda fattigwården med fråg m rätt att besitta jord, samt att sö stkomst der man fan finna den. Hå jar wisat att de restriktifwa åtgärdert kola hämma industrien, och göra tillstås et stationärt: det skall till och med ma öra en retrograd werkan, såsom und e sista 20 åren. Så förhåller det fig ch ned Hemmansägarnes skyldighet, att a wara för deras skatter, som bo på He nanets grund. Richert är i sanning en stor man; m Full dot misstaga sig, få långe han it ager erfarenheten till hjelp, utan endo wåljes inom de spekulatifwa theoriek nas werld: ty den ekonomiska lagstiftn gen år en erfarenbets-fak, på hwilkl man mål bör tillämpa theorien, m med praktist ledning. Större miftag H ej finnas, ån att godkänna 1827 å författning , emedan den lagt en fal princip till grund för en god fak. Men man måte älska denne ädle ma mod attmi slutet af sitt anförande haf uttalat en stor sanning. Han slutar d med den anmärkning, att man år i SW rige för mycket wågsam wid lagstiftni jen i stycke, men för litet i helt. DÅ war få alltid, når sådane skola befal ig med der siera hela, hvilka ide fun öfwerse der. Deraf dessa inkonseqnense om ofmwerbopa hela wår lagstiftnin Derföre förbisäg man till erempel, avi )å tidsandan fordom wille sammanhåll yrden, war det konsequent, att inom 3 elå: och Bondeständet ärfde fon dubbe mot Dotter. Men når jorden fit sty as, hade en få orättwis lag i och me etsamma bort upphäfwas. Men det fö todo ej de, som stifta lag i stycke. Om enna Richerts åsigt förbehälla wi of rått 6C. ÖÖfOG Höra tär An.k , 2