Helsingborgs-Posten – 20 april 1839, sida 2

Swenska jordbruket, fom påkallar upplys: ning, ännu befinner fig i fin linda. Men detta stora fel i wår efonomiffa tagfriftning har undgått allas, äfwen den Djup: sinnige Richerts uppmärksamhet. Det kommer sig deraf, att wår ekonomiska lagstiftning jemwäl år i fin linda, och be:l höfde handläggning icke blott af dem, fom hafwa ett stort och djupsinnigt wetande, utan äfwen af dem, som hafwa en stor erfarenhet och forskningsanda. Menar ej den upplyftare delen af allmänheten, att det förhåller fig få? J en sak år Jns. of fullkomligt olika take med Tit. Richert, fom pästär, at: det år nog, om 4827 års författning i denna siund får wara ofdråndrad.v Den bör twertom i allo upphäfwas, emedan den lagt till grund för Hemmausklyf: ningen en beftåmmelfe, fom ej låter fig kontrollera, nemligen att wissa personer och kreatur böra funna födas på Jem mansdelen. Hwilken lös princip! Hwad år normen derför, om ej jordens mycken: het och godhet, då man all tså kommer till en högre princip? Och kommer man då icke till uppfrattningsgrunden, hwilken jems förd med Hemmantalet år och blir den enda råtta principen för all Hemmansklyfning? Någon gräns måste sättas, emedan an: nars skall besutenheten förswinna i fam: ma mån som folkökningen tilltager. Äro wi då få dålige ftats:efonomer, att wi måste kastas mellan twenne vtterlgheter, antingen den att hafwa ett land utan folk, cller ett folk, som icke kan lifnära fig i landet? Den fommittg, mot bil: fen Tit. Richert protesterat, byllar den ena ytterligheten, han elf närmar sig den andra; men innan Jns. hade läst bang anförande, hade Jns. sökt medel: wägen, eller den, huru wi skola få ett land med en stor befolkning, fom ändock fan berga fig i landet. De, fom kunna forska i saken, skola medgifwa, att juft denna medelwäg war antydd genom den uppgifna principen för Hemmansklyfning och) jordsafföndring. Korummer dertill ut) iCenngåspri cipens uppunå nande, Fat