näringsställe i grannskapet. Arnell had? då uttryckt fin owillja öfwer denna tills ställning och Fort derefter ski jts från Brattlin och Flodftrim. Han hade jes dan omtalat , hvad han hört först för Stadsfiskalen Rosenström, fom ban tråffat på gatan, och sedermera, fåfom nuss sades, gatt upp i huset hos Boktryckaren Hjerta. J anledning häraf woro Bratt: tin och Flodström, fom åro twenne ung! karlar af, fom det tycktes, några och tjugu år, i går uppkallade, och uppgåf: wo, att de om aftonen på slussen råfar i sällskap med en flock af fyra a fem per: soner, hwaribland ett par fjomån , men de öfriga klädda i rådar, Desse hade då till dem framställt den frågan, huru: wida de wille wara med att flå in föonr ster på Lilla Nygatan ; få skulle de fi betalning, och att de A blifwit bjuds ne på bränwin, men försäkrade, art de icke warit med om någondera delen, utan sedan de warit inne på ett mat ställe, till aftonen återgått till sitt qwarter i Ejdz manshemmet wid Stadsgarden. Dessa uppgifter framkommo dock endast mås ningom och till en del på serskildt till dem ställda frågor, och hwad beträffade den af Arnell gjorda uppgiften om en utfästad betalning af 200 R:dr, så på: minte fig först Brattlin, efter något bes sinnande och ide utan att synas litet brydd, att han hört de andra personerna tala om en sådan summa såsom bestämd för att få folk till gerningen. Han bas de omtalat detta för Arnell, men jade sig wara alldeles okunnig om, från hwilken denne betalning skulle komma, äfwensom han icke kunde göra närmare reda för nä: gon af de ifrågawarande personerna. Flodström, som år liten till werten och har ett mera klipst utseende, instämde hufwudsakligen i Brattlins utsaga. En åkaredräng, wid namn Carl Ström, war