änning; men det är icke hwar mans rmåga att under oupphörlig tålmodig: t såras, od) möta tadlet med förakt. kwål måfte man tillstå att det år en: nnerliga tjenligt att minnas: det den ga standpunkten af wår publicism bör ra def anfall mot en något upphöjd Ur mera föraktligt ån sårande, och få: des tämmeligen oskadligt; ty wår pub: ism har, i allmänhet, längesedan för: srat förmågan att bilda en opinion el: är att kraftigt leda den. — Denna publi: m liknar de små lamporna i ett Ka: är försvarade döda, ocj trace för ligra dagar sedan, en högre Embersan, till dessa raders författare, följan: få: Min ordning kommer mwål ocksä att slandras. Hwad A. B. skrifwer, det Mall ci oroa mig, ty det har ställt få svad der fåger ; men jag wore ganffa seläten med ett anfall af D. A., ty t är skarpt och har en Ofweriygelje.