eTryckfriheten och Lugnet. Den förra år doch upplysningens fnållswåg och för: nuftets fackla; det senare — Samhällets klenod och ändamål. Båda antastas at Publictsmen. På den yttrar framgång och winaing fin wanliga werkan Ofwer: mod od) fielfroiffhet, och den har afvir fit från fin ädla bestämmelse, fom år utt granska med fans, men ej tadla med bitterbet; att i rent årligt fpråf anwisa det werkligen felaktiga, men ej skälla om allt, på alla; att uttala en sanning, men cj sajom sadan framställa sin ensidiga, ofta förwirrade mening; att med WwiEhes tens staoga tillrättawisa, men ej under allegoriskt taskspeleri framstörta hädelser; att göra uppmärksam, men ej reta; ate att wera en upplyft redlig Censor moum eller Tärbunus Plebis, men icke ködel, ide hudflängare; att skydda och respectera perfonligbeten 7 men ej så som Strätröfwaren lefwa af def anfal: lande. Den som skef,ser eller förbiser tessa läror, han omfattar ej, han intvån: ger ej i det ädla af Publicistens kallelse. Fornuftet behöfwer -Pressfrihet — Cjelfswaldet will, Pressfräckhet. Den: va är Tiyckfrihetens Batard, fom owil: korligen slutar med det gröfsta af brott uu Fadermord. Ju större tankans och stylens förmåga förenar fig hos en Publicist; def ftraff: barare är han, då han anwänder dem att hetsa willhjernor, men ej att till: fredssiålla de lugna. Han nedfjunker från Publicist till Budkoflit. Han wärfwar i bredd med nationalförföraren shränwinet Rekröter för fängelser och darhus; men ban werkar ej till förbåt: tring. Denna — år förnuftets önskning, behofwet för individ och samhälle. Den stiger genom ett tugnr sträfwande efter perfectibilitet; men def medel äro ide smådelsen med fin swärta; tadlet med fin dolk; sarcasmen med fin narrfipa; alle: gorien med fin synwillande prisma; an: gifwelsen med fin spionanda; anklagelsen med fin policesbrita; osanningen med sin Å amen ÄV FS CI OM