Helsingborgs-Posten – 24 februari 1838, sida 3

(Jnsändt.) Bland andra bewis, som äfwen mine gynnare och wänner welat finna för den rådande opinion, att jag skall wara en oförståndig man , har man äfwen welat räkna detta , att jag i ledigheten efter Pastor Wennerberg sökte Herslöfs Paftorat; ty man föregaf, att jag sökte trans: port från ett bättre till ett sämre Paftos vat. Jag sökte ej blott Pastoratet, utan jag bade äfwen en förnäm mans refommandation hos en högt uppsatt Embetsman i Stockholm, för att kunna klaga mig in på förslaget; men jag läste sjelf den mäktige mannens egenhändiga swar af innehåll, att Han förundrade fig dfwer, att jag hade welat söka mig från ett of de största Pastorater i Riket till ett Pastorat, som i nära ett sekel knappt kunnat försörja fina Fonchafmarer: — man wet nemligen, att Proften Klinte: berg, dess swärson och åter dennes får: fon med plats kunde draga fig fram, den sista ändeck barnlös, men i få torftiga willkor, att den barnlösa Enkan fick twenne Nådår, för act funna betala fin aflidne mans skuld. Jag deremot pastod, att Herslöf war i sin natur wida lättre än Qwistofta, när det kom i en mans hand, som förstod saken; men detta mitt yttrande räknades till mina Paradorer, då man likwäl ej hade behöft ågot an: nat, ån det ganska säkra, att jag likjom L. Holberg ofta anwänder den Sofratiffa ironien; hwilken kallas få, emedan dess uppfinnare war en få oförståndig man, att man åndtligen tåppte munnen till på honom genom Giftbägaren.