tig prowins om Mlballlen, vu) ALVITUL JE 250 38 PN des komma att uthärda en hård strid. —22 e— Panorama. Uti en utländsk tidning läses en interessant beråts telse af en Dansk (förmodligen från SHolftein), om en resa, fom han förl. höft gjort med Konungen af Sref: tand genom hela ösiliga delen af landet, för att göra honom bekant med derwarande ruiner och historiskt ins teressanta ställen. En Konung af Grekland — heter det: deri — refer icke fom andra Kommgar. Om Ber liners och Wienerwagnar fan det för det första ide was ra. fråga i ett land, hwarest hittills icke ens en ffott: kärra kumnat passera öfwer bergen. Kock och kök, flas skor och krus, tält och sängar, allt måste trangportes ras till häst. Kocken maste hwarje morgon tidigt ris da i förwäg, för att i nattqwarteret hafwa maten till: reds. Då wi ridit 4 a 5 timmar, uppsökte wi of en frukostplats, wanligtwis wid en fålla, hwarest wi des jeunerade med kall mat; derefter redo wi åter 5 å 6 timmar: till nattqwarteret. Här souperades wanligen wid lanterner under öppen himmel, derpå antändes en wakteld, omkring hwilken wi rökade tobak och famta: sade tills det blef tid att gå till sängs. Konungen far i sitt tält, wi andra under öppen himmel. Netfållfras pet bestod, utom Konnngen, af 11 personer, 6 Tyskar och 5 Greker, men hela tåget med betjening och baga: ge af: nåra: 400 hästar, ett långt och målande täg, när det på smala stigar passerade uppåt de stela bergs wäggarne. Resan gick öfwer Theben och Lebadnia till Parnas. Under det Greklands fruktbara slätter äro nästan obebodda, ligga här blomstrande byar mellan de nakna bergen, omgifna af trädgårdar och winberg, en följd af Turkiska despotismen, emedan Greken bell: re will lefwa fri bland de wilda bergen, ån såsom Zur: karnes jlaf och förpaktare på de fruktbaraste slätter. Redan en half mil från hwarje by mötte ess hustrur och flickor med kransar och blommor, omringade Kvnungen och förde honom sjungande ech dansande in i sina byar. När wi då efter måltiden lågo eller stedo omkring waktelden och rökade wåra pipor (äfwen H. Moi:t bar bår tärt fig rika) dansade och sjöngo ficc korna omkring oss, och föremålet för deras enkla fåne ger, fom de sinelfwe författade under det de dere sade, war nästan alltid Konnagen, hans älslwärdhet, bans nedlåtenbet o. s. w. Sålunda wero wi onpp: e 2 3 — adv FGKonungen he