öfring. — — — Det med gårdagens post till oss ankomna sista nummer af Skånska Correspodenten innchåller följanz de uppsats, rörande den i Nir 81 af detta blad infåne da artikel: Det wore fynd att ej gifmwa all den offentlighet fom möjligt år åt en kuriös uppsats, som blifwit inz fånd till Helsingborgsposten, hwarföre och answarige Redaktören af detta blad will efter sin ringa förmåga söka göra denna handling känd. Men ähan wågar dock på förband fritaga alla bättre tänkande Helfingborgss boer från delaktighet deruti eller att de skulle gilla en dylik lek med en medborgares enfaldighet oc) gvdtros genhet. Uppsatsen lyder sålunda: (Eee Helffngborgs: Posten Nr 841) — — — — — — — — — — — Glasmästaren Bader fan förmodligen icke förfwar ra fig, och just derför anser undertecknad för en pligt att yttra ett ord i anledning af det fått, på hwilket Jnsändaren begagnat sig af hans godtrogenhet. sSHiftos rien blir den: Bader undertecknar bland andra en skrift, deruti Red. af Helsingborgsposten erhåller en både högft orättwis och sårande benämning. Opäkallad öfwverfån: de kort derefter Bader till Red., som då icke war i Helsingborg, en artikel och anhäller att få den införd i bladet såsom ett slags återtagande af fin namntectning. Redaktören åberopar detta factum i fin replik; hwilket gifwer anledning til denna framkallade ån: ger å Baders sida. Men af denna Baders fram och återgång betjenar fig Helfingborgåboen? på ett sätt, som måste ogillas af hwarje annan rättänkande innewånare i Helsingborg; ty han slutar: Sowem war då Redaktörens Correspondent och den af honom bes ämnde rättsinnige medborgaren? Jo, ingen annan ån Glasmästaren Bader. Dessa ord och denna flute ening stämpla Jns. med em benämning, fom man ic e will uttrycka. Det fer wisserligen ut fom more jlasmästaren Bader en man att ice lita på; men om an någonsin handlat af fri wilja, få war det mål å når han öfwersände sin artikel till Redaktören. Oh ikamycket råttfinnig medborgare war han då han ref till Red., fom då han undertecknade sitt namn ed the Etthundradefyratio, bigtade inför fin ILård . P. Möller, författade ofwanstående dfwerilnings: okument och tryckte sitt signet derunder. Att då gif a handlingen en sådan slutmening, war således fulls omligen misslyckadt. Hwad Red. af Helfingborgspoen angår, få kunde han alldrig önska fia ett bättre