Nyligen dog i Brocknoshire i England cn arrendator Johan David, i sitt 100:de år, och följdes till grafwen af icke mindre ån 191 afkomlingar i vått nedstigande led, neml. 5 söner, 3 döttrar, 45 barnbarn, 134 barnbarnsbarn, och 4 barnbarnsbarnbarn. — Deetse—— (Snfåndt.) Swar på Herr N. Liljas artikel i HelfingborgsPosten N:r 59. . Gästfriheten på Löberöd, ehwad ställets Ägare år borta eller hemma, tror jag icke klandras af hederligt folk; men hwar och en, utom H:v Lilja, inser art rummen derstädes, i Agarens fränwaro, ide funna upplåtas till herberge åt hwilka okände fringwans drande personcr fom helst: Hr Lilja torde wara den ende fom sädant pretenderar. Om hans historiska betydenhet hade gjort undertecknad den åran om af: tonen, hwartill han nedlät fig morgonen derpå, få skulle jag med nöje logerat honom och hans sällskap; men att ham inbillat sig Löberöd wara en gåftgifvare: gård synes klarligen deraf att han gagnat Stamdoken jäfom en Dagbok. ö SHbwad nu parodien widkommer, få will jag af aktning, icke för H:r Lilja, men för dem som räkade wara i hans sällskap och fom syntes obefmittade af hans inbilskhet, icke gifwa den publicitet. Den stär ännu att läsa i Stamboken och om Sfalden gör flera mwandringsrunder och på en sådan will ån en gång pbotanisera fig bir; få fan han sjelf på stället under: söka om den år åkta? eller ide. Jag försäkrar emedlertid att den innehåller ingen poesi. Han kunde då också öfwertyga tig att den vers (den kallas ju vers, ädle H:r Skald?) han behagat skrifwa i Stamboken, icke år lika med den fom finnes införd i HelfingborgePosten. Farwäl Hr N. Lilja! Dot, innan wi skiljas, will jag, i förtroende likwäl, för Tit. omtala, att då jag först i Åtamboken läste den härliga versen, boil: en forfattaren till sin stora heder nu, nödtorfteligen förbättrad utgifwit på trycket, war min tanke att bort: Hippa bladet hwarpå den står skrifwen; men hwilken besynnerlig ödets skickelse! en utländsk Litteratör, som jag hört sägas skall hafwa större litterärt anseende än sielfwa H:r Lilja, war den gången på Löberdd och råde dade det märkeliga snillefostret. Det bår, förmente han, frå qwar, såsom ett blad i tidens bild: ningshistoria. Löberöd i Juli 1834. ö M. Rosenquist, Frälse-Jnspektor.