— — tillägges en fattig soldat, fom i en batalj räddat of: wannämnde officerares lif. En Samlare. J Alost (Belgien) dog ide långe sedan en Upotefare, hwars qwarlåtenskap, enligt bouppteckning, er: bjuder en den besynnerligaste sammansättning. Till saken bör, och får ej lemnas ur sigte, att wår man, hwars namn war de Baudel, lefde sasom ungkarl med en gammal spster, mottog aldrig besök, bjöd aldrig någon och gick sjelf aldrig eller sällan ut. SCe hår em forteckning på de förnämsta posterne i hang bo: 3,000 taflor och gravyrer; 2,000 postlinspjeser; etthundradetrettiotre kronor och kandelabrar af kristal; elfwahundrade speglar och tremåer; sjuttiotwå pendyler, wåggur oc) fickur; 283 statyer och trådgårdspryd: nader; femhundradetrettie par byxor; årtabun: dra rockar och frackar; siuhundradefemtie par strumpor; 308 par handskar. Lafayettesenamne. En gammal Fransk soldat och invalid hade i Paris giort fig till den grad känd för sin entusiastiska tillgifwenhet för den äldrige frihetshylten, art hans når: mare omgifning först på skämt tillagt honom namnet Lafayette, hwarunder han sedan småningom blef allmänt och uteslutande bekant bland alla dem som kände honom. Wid alla högtider inom Lafayetteska flägten, på Generalens namns: och födelsedagar inställde fig alltid den gamle invaliden och stod ej att aflägsna förr ån han fått fe och tala wid föremålet för fin obegrån: sade wördnad. J början trodde man, att något fint tiggeri kunde ligga till grund för eller åtminstöne stå wid sidan af den exalterade tillgifwenheten hos den gamle krigaren, men då man en gång gjorde min af att: förära honom något, afslog han det med så stor, så bestämd owilja, att alla misstankar i detta hänseende måste förswinaa. Då Generalen wistades wid La Grange, gick han dit i regn efter solhetta, och återwände, utan att ens mottaga en förfriskning, nöjd och glad, blott ban fått fe Generalen och uppfångat några ord från bang läppar. Slutligen ansåg man honom nåftan för en medlem af familjen. Jnvalidens husstru och barn woro ofta föremål för Generalens wälgörenhet, men man nödgades derwid widtaga de största förfigtighetsmått att ej gubben måtte upptäcka från hwem gåfwan kommit. Från der ögonblick invaliden Lafayette förnam A sjukdom, flyttade han ända iaramnapet af hans hus, och följde, med den mest befymmerfulla ängslan, sjukdomens fortgång. Begrafninggdagen begärde och erhöll han tillstånd att än en gång få se den aflidne. Med uttrycket af en fast men före twiflad beslutsamhet i fina anletsdrag nalkades ban fi: fet, fysfte def band och upprepade flere gånger med bög och stadig stämma ordet Farmwål. Derefter aft IANRHANA han fra nen 2