bewapnad studerande ungdom, ywaridland nere. reoan wunnit lagerkransen, ett få skönt skådespel, art det fors drades ett poetiskt snille för att rätt uppfatta och tro: get tackna detsamma. Den tid skall komma, och wi hoppas att den icke är långt borta, då man kan anse Akademierna såsom de egentliga uppfostringsanstalterna äfwen för Militären, då man skall inse olämpligheten af att underhålla en Akademi särskilt för Militären, liksom den wore en kast, isolerad från Nationen, bil: Sad icke för att förswara henne, utan för att hålla henne i styr. Man yrkar på reformer i wåra trygs fande och ändock otillräckliga förswarsanstalter och de som yrka detsamma, tyckas hafwa stadgat dfrwerryge: sen, att förswarsanstalterna skulle funna blifva till: räcklige och ändock ite tryckande, om man satte fin tillit till nationallynnet och föfte att bilda omkring thronen icke en krigarekast, utan en krigarenation. För detta ändamäl äro Akademierna, om de försågos med militära Jnrättningar, onekligen de bästa uppfoftringåanstalter, der blomman af landets ungdom samlas, alla i den tanka, att förwärfwa den bildning, hwarmed de sedan funna tjena Konung och fädernesland, hwarhelst deras biträde bäst behöfdes. Jngen wore då fremmande för krigsyrket, emedan det lärdes under fristunderna från det trägnare wvetfen: skapliga studerandet. Jngen Militär skulle då wara ebekant med konst och wettenskap, och om en fula gjorde honom oskicklig för krigsyrket, skulle han möj: hatwvis med fina kunskaper likwäl funna gagna på en eivil post, såwida kulan icke borttoge bufwudet. Men utan bildning år ofta förlusten af en aftad Militärs fot eller hufwud ungefär lika stor för fäderneslandet. Från Akademierna skulle allsidigt bildade Militärer utgå. Erercis hwarje Onsdags och Lördags eftermiddag kunde fanske wara tillräcklig, för att inöfwa alla erforderliga rörelser och handgrepp, men bland det fom wunnes, wore framförallt en krigisk anda hos landets ungdom, en anda, fom utgjort wåra förfäders åra, fiendernas fkräck, och en borgen för wår sjelfständighet. Men wi gå till andra betraktelser. Det bör icke lemnas oanmärkt, att manskapets munterhet och intresse för krigsyrket mycket beror af det sätt, hwarpå det bemötes och behandlas af dess befäl. är den befallande rå och obildad, betraktar han den konskriberade Swenffa ynglingen. såsom en maschin från Muskowiternas land och bemöter och behandlar honom såsom sådan, då förfelas helt och hållet ändamålet. Sådant kan wäl icke komma i fråga mellan en bildad Ungdom och — EOS r. . I ra RN