lå GRAM s 4 Say PR VV 1— —ä c de mig deromz men mame icke äfwen du, innan wi sluta, får komma att göra mig en kompliment för en dylik erindran? — B: Ofullkomligheten år gemen: fam; men låt höra! — A: Du fade, till följe af din derivation, och, efter mitt tycke, något fria dfmwerfått: ning, att erdet prohibitiv:fyftem uttryckte den handltug, hwarmed Makten planmässigt ingrep i den Enskiltes rätt etc. etc.: widgår och förswarar du ännu denna definition? — B: Ja; men med tilläågg, att dens na handling inskränker sig inom det territorium, der Tullwerkets tjenstemän utgöra den erckutiva perjona: len. — A: ÄUro icke dessas åtgärder af Regeringen sanktionerade? — B: Jo. — A: Kan Regeringen gilla ett moraliskt od) demoraliserande Öndt? — B: Sanktionera icke Regeringarne krig, och hwad äro de wäl annat än ett moraliskt ondt? Dessutom insåg man ej alla följderna af probibitio-fyftemet, då det först infördes; dess syftemäl war ädelt och godt, och det onda deri, som man redan då insäg, trodde man sig, enligt den allmänna regeln, snarare böra wälja, än ett större. — A: Hwad menar du dermed? — B: Man hoppades genom dessa medel dels funna upp: hjelpa wåra inhemska induftrizinråttningar och bewaka deras rått, dels rikta Statskassan. — A: Detta war ju ett Godt och ingalunda ett Öndt! Hwar har du dirt dubbla Onda? — B: Wänta litet! Det ena mar ut bytet. af wåra penningar mor Utländningens dferflödsartiklar, hwaraf skuldsättning, hög kurs, myntförjåmz ring och inre nöd woro de naturliga följdernå — —. A: Nå! och ditt andra? — B: War — prohi: bitiv-fyftemet. — A: Sophist! — B: Jemför inz komsterna med wåra utgifter; eftertänk den allmänna penningbristen i wärt land; hogkom wåra 70 millioners inhemska skuld; öfwerräkna de sista 20 årens konkurser och fallissementer; besök wåra kuster och undersök des ras innebyggares moralitet; fråga wåra manufafturs: idkare och fabrikanter om de funna jemföra fin fråll: ning med personer af deras näringsfång i andra länder; fråga Nationen, hwarutinnan dess, af Landshöfdingar neg femårsberättelser få högt beprisade wälmåga består: fåg mig sedan på åra och samwete om jag förtjenar namn af Sophist, eller om jag talat så, som det anftår en redlig medlem af ett fritt folk, af ett folk, fom inom sig sjelft äger kraft, att, fast ej med får: det, återbörda den plats, det bland Europas mest ans sedde nationer intagit; Men som stär i ljuset och ffyms mer fig sjelft! — A: Hwad år din mening med den Wan flfan AUEÖCU? — B: Gif mina uttryck hwad