M. Kejsaren fran un uttanoötaå FLju )9 : 9 wälmaga till 3arsfoje:TSelo. — — — (nsändt.) Anmärkningar wid Skriften Förslag till Keglemente för en Bypor tekoförening emellan Skånska Fords: åtfare.? Det wore blindt och otacksamt att icke finna, det Kommitterade med wärma omfattat ämnet, med nit bearbetat det, och med den klaraste wålmening sammanjemkat åsigter, meningar, måjligheter, för att hinna ett få utweckladt tfultat, att man derifrån kan arbeta sig fram till målet. Med en troligen. allmänt känd förbindelse för dessa ber mödanden, twekar man likwäl ej, att framställa amnärkningar wid förslaget. De kunna förkastas eller diskuteras; men öppna alltid tillfälle att se saken flersidigt, och dess wigt fordrar det. J ingressens första period förutsättes nddmwåndigheten af en ny lagbestämm else, fom upphäfwer47 Kap. 8 S.-Handelsbalkfen.. Frågas: hwarföre?. Hypotekskassan kan ju, såsom kassor hittills, låna ut på en i öfrigt fullgod pant, hwars ägare wisar fia wara fri från förmynderskap? Om ej en åns dring sker i detta lagrum, få synes likwäl ide fås dant hindra Föreningens operationer: Frågor oms hemul funna i wissa fall, och om bytesbrist alltid, wara farligare fören prioritetsägares rätt. Månne de böra lemnas utom all uppmärksamhet? J foms ma periods sista moment förutsättes också, för ut: förbarheten af förslaget, att jordägare teckna fig för minst en million Riksdaler. Det är sannolikt, att en teckning, wida öfwerstigande detta minimum, skall snart wisa det allmänna dektagandet. Jandra perioden af ingressen will nan före: flå ansökning om kreditiv på ett af Statens pen: ningewerk, för att å tempo funna betäcka tillfälliga betalningar. Tanken år fullkomligt riktig, blott den icke antages såsom en conditio sine qua non; ty om äfwen kreditivet afslås, få twekar ingen, fom fer den werkliga existerande penningestocken, Jnrättningen sjelf tager nu i början; hwilken doc säkert snart Fan nadsättas. Manne icke Skånska städernas brandkassa kunde heldre göra depositioner här, ån i den aflägsna Banken, och beqwämare lyfta medel wid förefallande behof?. 1 Kap. 1 F, 1 periodens sista moment. Grunden för belaningsrättigheten är wisserligen det wigtigaste af de problemex, man har att lösa. Man inser wål, att Kommitterade antagit medium af tio års bewillningswärde, af den orfak, att man då har en siffra, fom fnarare ån genom nya uppskattningar, gör em basis att operera på. Men bewillaingswärdet år temporärt, arbiträrt och waclande. Det kan icke inncbära ett element af rått: wisa, jemnhet, omöjlighet af någons förfördelande. Sådan bör grunden. dot wara för en Eckiarin rättuing. Derom är utförligare afhandladt i Nyare Helfingbdorgs-Poften N:ris 66 och 67 samt i. der Nya N:o 2. Man har hört såsom motstäl from: ställas swårigheten att finna personer, som förena nog insigt, opartiskhet och wilja, att åtaga sig wärderingar, fom gaäfwe grunder; men der år ej omdjligt, att i ett helt samhälle finna några så wälsinnade medborgare. Wisserligen år tiden egoismens, men all känsla för andra år dot ite ännu förkolnad. Behofwet sätter den i reqvisition; till fället framkallar den. Äfwen det arbete, Kommitz terade sjelfwe nu fulländat, wisar sanningen af detta påstående. Den fom sjelf handlar oegennyttigt, ädelt och wälwiljande, den bör icke misstro alla andra, att ej också funna följa ett få wackert cf terdöme. Att uppgöra jords wärde efter landtmå teritarxeringar, år nog få origtigt, fom efter besvillz ningswärde. En landtmätare wid rymdesuppgiftens kontroll, twenne redlige, kloke mån å Förmwalt: ningens sida, wore tillräcklige att successivt uppgöra jordwärderingarne, som kunna, om ett twifwelat: tigt tillfälle yppas, af en Förwaltningsledamot nås gom gång pröfwas? Men man Fan ice nog ofta upprepa de i tiden uppstående oriktigheter, de dgonz blickets orättwisor och de missnöjen, fom skola upp: komma deraf, att såsom stabel grund antaga —