tse oro Ar sattigt TOR Den rita Het, och fiunden skulle det til glömska twinga, om ej en gnista af tin eld hon stjäl. Hwem dristar mål att andens djup utgrunda? Hwem må för ljusets högsta glans ej blunda? — Till Esaias Tegnr, wid hans wistande i Greifswald d. 12 Juni 1833. Dig a glad den tyska jorden, Dig helsar högt det tyska ord; Du öfwer wägen kom frän fjerran, men dock ej fremling för D wår jord. in Genius, den glansbeklädde, gick före Dig på praktig fig, fom få Du fjelf till oss, fom alska en gammal anförwant i Dig. Du slog Din lyras guld för werlden i Dina eg fjös ars land, och öfwer haf och länder drogs det ett magiskt harmoniens band. Att högt i dag Ditt bröst må klappa, Dig räcker i den glada saln, af stundens wärde genomglödgad, en hemlands först pokaln. Till andras fröjd och till Din dra drog han omkring Dig wåänners ring, oc hör, ett festligt lefwe! skallar, ett trefallt lefwe rundtomkring. Dock hastigt ila lyckans stunder, och ingen fangslar deras lopp; solens wagn fan ingen hålla, den wandrar ewigt ner och opp. Du ock wår blick skall undanila, få plötsligt fom en drömgestalt. fom än kring wakna finnen swäfwar och breder . aus dj: wer allt. Du fine til dal, Du flyr til källa, hwars silfwer outösligt går utur sitt djup med tysta krafter, förfriskande för lifwets får. Q tråd till hennes rika wågor med hjertats modbeklädda hopp, 8 sängarns eld och källans slyter från samma dolda botten opp. ch når Dig få den heta pannan är kyld af söderns tums ma wind, och underwattnets ande gjutit fin hälsa uti bröst och find, då til Din Nord Du äterwaänder, til dina fjell mid kröms mars gång, der ännu tron på gamla under i lifwet tonar. och i fång. W inubwtGwp-a: tit:. et— ———— rr rntto—A——zs— — —— SL SN Hälsning till Nordlandssångaren Esaias Tegnr. Upp, Ellida! låt nu seglen swålla på den blåa flod, Raskt du klyfwe hafwets böljor! Som i gidttigt ungdomsmod Frithiof du en gång har burit hän til Helas föra land, bär i dag och sångarfursten till of på Germaniens strand. INordlandsfångare! war hälsad. Dina fånger från Din Rord klinga kring Europas länder; fjerranut på sdderns jord återskallar undersagan om skön Jngdorgs tro så warm, som Marias ömma kärlek, hon Jom dog mid Äxels barm. Dina fulla toner brusa fåfom Nordlandsstormens dön sela, såsom Peneus sakta finter genom blomfull trakt; kalla Norrsken, södrens lågor målar Du med samma prakt. Halsad mare talarkkotens Håga glans! J waldigt ord de den ljufa sanning speglad, är den rifa wälklang spord. Nordlands söner, når fin yra skalden rör, förtjussa få, och när wise lärarn talar, höra de med fröjd derpå. ack! men endast tysta plågor — sörj derwid mitt fosterland! skickade den ädle sängarn ifrån Norden till wår strand. Ölott att hälsans gåfwa winna, går mot föder han ästad, ch sin friska håg han finne uti Böhmens Kejsarbad! Thermer! edra dästa gäfwor skänken för hans sjuka bröst, guten med er friska trolldryck i hans hjerta mob och tröff, få att fångarn fen må fodfma, som en swan i etherns ffer, uppå diktens silwerwägor, glad mot himlens fjernebd;. 223 Qwar hälsad, Skalders Furste, Nordens harpa, kraftig, skön, Orta tHUsatttö tancyhaua oljande vftlals telse om Hertigens af Orleans resa mellan Liver: pool och Manchester: Resan från Liverpool titt Manchester på railamågen år den mest intressanta, som man fan göra, och wi äro förwånade öfwer de oerhörda swårigheter, fom blifwit ofwerwundne mid detta storwerks utförande. Den största fmå righet att häfwa war att föra warorna ända till Liverpools kaj, utan att hindra rörelsen på gatorna eller förorsaka någon olycka. För detta ändamål bar en Tunnel eller underjordisk wäg af en och en half (Eng.) mils längd blifwit utsprängd genom klippan under staden med em deråfnad sluttning, att konvojen af lastwagnar, då lokomotiva mafdjiz nen stadnar wid Tunnelns början, af fin egen tyngd nedrullar ända till Merseyts strand, der man med bommar, gående omkring på en tapp, stprer lassen dit man behagar. För wagnarnes återfärd finnes en faststående ängmaschin wid Tunnelns bör: jan, från hwilken går ett twå mils långt tåg, hwars andra ända fästes uti lastkonvojen. Wid en gifwen fättes ångmaschinen i gång, fom drager tillbaka den wid tåget fästade konvojen med en hastighet af 26 mil i timmen. Framkommen ur Tunneln mottages konvojen af en lokomotiv ma: schin, fom förer den till Manchester, 32 mil deris från, på 1 och 1:2 timme. Denna transport sker med sådan hastighet, art den bomull, fom om Måns dags morgon kommer till Liverpool, fan återfåns dag Onsdags morgon till utländningen, efter att hafwa blifwit spunnen, wäfd och manufakturerar i Manchester; med ägg och mjölk, fom om afto: nen kl. 6 skickats från Dublin, ferverag resande i Manchester påföljande förmiddag kl. 10. — Jcke allenast uti den skyndsamma warutransporten be: står den stora fördelen med jernwägen, utan ock uti crafiken of ett oerhördt antal resande: 500 färdas dagligen på densamma. Wid wissa tider på äret går de resandes antal till 2000 och 2500. Wid Tunneln stiga de resande utt beqwäma wag: nar för 6 personer. Oftast medtaga dessa wagnår posten, hwilket besparar en wagn. Wår Prins asserade Liverpools Tunnel och efter att hafwa tre konvojer afgå till Manchester steg han i fin kaläsch tillika med Chairman of the rail road wid sidan; åtskilliga Liverpools autoriteter, som önskade beledsaga Prinsen, följde honom uti twå hans wagnar. Wagnarne gingo öfwer flere lande: wägar under stora bryggor, byggde af jernwägens entreprenörer för art undwika kollision med traneorterna på allmänna wägen. Wåra resande be: ågo dessa arbeten sjpensom de genomsprängde klipporna. Sista konvojen upphanns, oaktadt den afgick flere minuter förut. Den måste för andra gången anlita en lokomotiv maschin för att komma uppföre en liten backe. Wid wägen finnas här och der sådane er att efter behof begagnas, och öfwerallt äro inrättninaar för nödwändige repara.