FF 1 2 LLA RA 111 V2 VILA UIP? 24 1144 widsträckta och rika besittningar. Till en början ämnar han föröka sin marin och bringa antalet af sina linjeskepp till 20; derefter ämnar han anlägga en wäg emellan AÅlerandria och Cairo och bygga en kanal ifrån Sucz till Nilen, föra alla fina fabrifer till Syricn, för att i Egypten blott fys. selsätta fig med akerbruket, förena floden Orontes, fom utgjuter fig i Medethafwet, med Eufrat, och uttorka morasserna i Alexandrett. På Ön Creta ämnar ban göra Candia till en frihamn, och De: pot för Syriska handeln, och i Suda bygga en arsenal för fina större stepp. Dessa äro de stora planer fom jäsa i denna eldiga anda och ide fys nes lemna honom någon hwila. Alla fom känna honom, weta huru ihärdig han år i utförandet af sina planer, så jättelika de än må wara, och blott hans höga älder skall förmå hindra honom ti werf: ställandet af ofwannämnde företag. Mehemed Ali lär ämna att efter fredens definitifwa afslutande, företaga en resa till Creta och Syrien. Engelska och Franska Beneral:-Confjulerne äro inbjudna att åtfölja honom; hwar och en af dem skall till tecz fen af deras anscende äga disponera en fregatt. Landet och handeln hafwa genom krigets befivår: ligheter lidit mycket. (B. H.) — —ö— Jngen profet i sitt eget fädernesland. 8 (ur Skånska Correspondenten.) Det namn, Biskop Tegner icke blott såsom Nordens förste skald, uran såsom en bland dess förste Greker, wunnit vc) wårdat, bar ide stannat inom Skandiens kuster. Det är också icke utan stolthet wi läsa om de fester och wördnadsbetygelser, som wårt urgamla brödrafolk, Tyskarne, wisat honom wid hans inträde på deras jord. Lik den Andre Gustaf Adolf emottogs han wid stranden såsom en den äkta frihetens, den sanna toleransens son och herold, af det första ekipage, Greifswald ägde och fördes i triumf inom dess murar. Den ena festen aflöste den andra. Wi anmärka blott den stora attrapp, som gjordes honom genom aftäckandet af hans af Prof. Byström, Biskopens berömde Lands man, förfärdigade, med blommor och kagerkransar prydda byst. Litteratörer af båda könen täflade att hembära honom sin hyllning. ö HBuru olika i hans eget fädernesland! Wi baf: wa nyligen hört, icke utan jmärta, huru obekanta namn inom litteraturens område wågat sätta hang. omdöme i sjclfwa hans älskningsstudium, Greklskan, i fråga, och med djerf egoism trampa under föts terne owanliga kunskaper och A sanna, kristliga och påtrietiska dygder, hwil Esaias Tegnr, godkänt och berömt. ten Uraf-t r eacf fädernesland! a han, Men ins ver ve Se Pg pr iIÖINNn 4 1 2 ÖF vw LI MLA HJ ners tacksamme lärjunge. — Det första poemet är uppgifwet, såsom författadt af Fritz von Vahl, det andra af Monike, det tredje af Fru Monike och det fjerde af en obekant. Ä AAA Till Frithiofs-fagans Sångare, Walkommen, sångarkung från höga Norden! bit, der de sista Öster wågor rulla. Din ara gick förut i solens lågor, och dina sånger, de förtrollningsfulla, Cenhwar en skön bekransad genius worden) N med dig fmåfwat öfwer mörkblå mågor. u flinga de ifrån fin skönhets throner, fom ljufwa Eolstoner, för lag, fom lyssnar och omkring dig dröjer. De bära ban de tjusta finnen gerna der Ingeborg om ljus från gyllne stjerna för Frithiof der, der wåg fig undanböjer, och i det milda elementets strider Elida knakande jemt framåt skrider. Hell Dig, o sångarkung från höga Norden! Ett rike nytt Du öppnat för oss alla. Wi sågo fordom öfwer Swenska fjellen blott bleka norrsken i en skymnig swalla. Nu deras sladdrande dr solglans worden, fom smällter isarne på ödeställen. Du gjöt bland swärdsgnyt uti hjeltesagan en ljuflig kärleksklagan. Du wirade kring Nordens furulunder en doftrik söders sköna blombuketter, och skapade pa Skandinawiens slätter ett paradis i fridens solskenstunder. Din harpoton dr kring Europa gången, fen Du om Frithiof sjöng den sköna fången. Till Esaias Tegnår, efter låsningen af hans Tal. O kunde jag uti ditt snilles låga, som bryter sig i rika färgers glans, min pensel doppa, för att sedan wåga en bild dig måla, klar i strålars krans! Du skulle der se sköna känslor låga mer warmt dn ordet har dem nu tillhands. O hell det gamla, sagorika Norden, med solar öfwer isbetäckta jorden! Lycksalig Du, som af naturens händer med kärlek korades att wäldigt slå den gyllne harpans strängar i de länder, der midnattssolar skönt på himlen frå, der fjellet höjs, der sjön fin spegel tänder, och sagor ur den dunkla forntid gå. Du lhade s till fång de råa toner och tände dag uti det skönas zoner. Dock ur de egna tankars djup Du bjuder odndlig skatt från en Olymp ännu. ö Hwad känslor wakna, när Din stämma ljuder, hur himlens blåa förlåt klyfs itu! Det höga ynglingsmod, sem eldigt sjuder, hwem leder det til wanligt mål fom Du? Du ager wetandets och sångens gåfwor, de dro större An all werldens häfwor. ) Utrymmet tilläter of ej att här intaga dessa; men fom wi anse öfwersåättningen löckad, få tro wi oss icke nithaae wåra Fätare aenom def meddelande. R. af H. Å