hwaraf ater den obeskrifligaste willerwalla hade uppkommit. . Jag har nämnt Kommissariernes tillwitelser, och bör derföre ej underlåta att här widröra de hufwudsakliga af dem, dock med förbigående af de deri oeftntlige ordflyfwerier och advokatoriske fmångs ningar. Kommussarierne påstä nemligen: att den kasserade sedeln ej är, enligt Konungens Örs fallningehafwandes utsago delad i 2:ne utan i 3:ne delar; att nägre bokstafwer saknas å hwarje rad på storlj; att Konungens Befallningshafwandes uppgift, det sedelns delning i 2:ne delar härrört från cillfalligR händelser eller nötning, och ej från sockfullhet, är oriktig, emedan sadant aldrig kan ädagaläggas ellter bewisas; att Konungens Befall ningshafwande år få litet: A frah mensklig waghet, art den i ett andedrag uppgifwit, att på sedelns högra fjerd eeoel felas bokstäfwer, nen att den ändå är fullständig; att Konungens Befallningsbafwandes högljudda klagan såtedes Wwarit obefogad; och att slutligen d det förefallit de vårda Kommissarierne omäntadt, det min häftiga ch omotidcrade klagan kunnar föranleda en ferifs delse af det innehåll, som Konungens Befallningss jfwande till H:rr Fustmäktige aflåtit, ty dertill åde bordt erfordras ftere facta och icke ett enda, jom Kommissarierne anse wara oriktigt. Alla dessa jaltlösa påståenden äro riktade mot Konungens befollniagb hafwande och höra till Dass beswarande; nen: de fom: fallit på min lott äro icke de obetydz igaste. Kommissarierne ifrågasätta först min: ur: kiljning att oranska sedlar; derpå skrika de förs wiflade, att min skrift är uppfylld af öfwerdrift, itterhet och rent af sanningslösa uppgifter; att det, cke är första gången jag gjort mig känd för. in ilskhet; och omsider öfwerlemna Oe wälwise Kom: miksarierne fill H:rr Fullmäktiges pröfning, hwad dåföljd skall drabba mig för det jag wågat genom nförande i några Tidningar gifwa publicitet åt nin skrifr, hwars språk år få förwillande för AAnänheten m. m. J sanning rått wackra utlåtelser dh) yrkanden. Jag medger att de första dgon: sicket hos mig uppwäckte mycket obehagliga fån: tor, men dessa gäfwo snart wika för ett närmare frersinnande, att sådana personliga beskyllningar och anfall waniigen tilldelas De få, som ofta A må Ala Ce 122 med 0.— lägga de mig gjorde tillmälen, ty hwad angår min ifrågasatte urstiljaing i afscende på sedlars grans skande, behöfwer jag wäl korteligen nämna, att alla de Riksgäldese dlar, fom under min uppbörds: mannatid blifwit af Kommissarierne kasserade, kommit sedermera (med undantag af en enda) att af desse Herrar twunget eller friwilligt blifwa god: kände och beskedligen återtagne, samt att ingen Bankosedel under förberärde tid blifwit för nig förklarad för oduglig. Må man derföre fritt döm ma emellan min oc) Kommissariernes urskiljning! Beträffande åter påftåender om mina rent af sanningslösa uppgifter, få tillbakawises detta lårteligen dermed, att H:rr Fullmäktige hafwa ansett dem för sanna och wal grundade på san ma gång de förklarade, att den öfwerklagade sedeln borde inlösas, ty annars hade säkerligen ett motsatt fall intraffat; men åro Kommissarierne ide nöjde med detta enda factum och icke finna fig deraf tillvåd: ligen öfwerbewiste, få kan jag trygge hänwisa dem tillv alla de facta, jag företedde hos Stats-Uffföt: tet wid sista Riksmdte. Jag wågar ock wådja till en af samma Utskotts mest utmärkte Ledamöter, neml. PrestenHerr, Grafwe Schwerin, fom hade den förbindliga godheten bäde att emotcaga mina då framställde klagomäl och om deras innehåll och beskaffenhet taga en närmare känned om, samt tros ligen warit bidragande till den utgång, saken cr: höll hos Riksens Ständer. — Kommissarierne Funs na törhända, fastän bittert, erinra fig, huru des ras fiendtliga men swaga anfall mot mig under förra Riksdagen blefwo på ett förtjent fått tillbakastötte; och det tyckes, som jag icke skulle warit sanningslös i mina uppgifter, till och med icke i dem, fom antydde tillwaron af en werklig fedelhandel, enär jag, en ringa, obemärkt Tjensteman och boende uti en aflägsen landsort, utgick ide åf: werwunnen eller tappande ur striden emot MNiksgäldskontorets alla Kommissarier, som wistas i hufwudstaden, der få mycket kan uträttas genom konfiderationer och relationer, samt dertill wore omgifne af Riksens Ständer, hwilka bland sine Tjenstemän alltid hafwa att räkna H:rr Jullmål: tiges Sckreterare. A— F A. 112W e er oo VIL AMY Pm