nom deras upplösning eller afsättning. Jntriger äro å bane, hwilka hota koloniens säkerhet. (H. C.) Alexandria d. 14 Mars. Man tror, att Mehemed-Ali nu bestutat, att ide blott iOttoman: niska rikets hufwudstad, utan äfwen på flera punk: ter af landet ästadkomma ett allmänt uppror. Han bar i detta affeende redan afgifwit nådiga defallningar och instruktioner till fin fon, att utan tid: spillan framrycka mot Brussa och Dardanellerna. Fbrahims armee uppgifwes olika, dock år det icke osannolikt, att den uppgår Hill 60 a 70,000 man. (B. H.) (Fortsättning från N:r 31.) Wisserligen frambringar denna kasseringsmetod för Riksgäldskontoret det lyckliga resultat att slippa inlösa större delen af de i landet utelöpande MNifegäldssedlar, af hwilka säkert ganska få finnas, som äro fria från den obetydligaste nötning af en eller annan bokstaf å den högra fjerdedelen; och wore Riksgäldskontoret tyngdt af någon stor balance, så funde det aldrig uppkänka någon enklare och bes händigare utwäg att betäcka den, ån med begags nande af denna oskattbara metod. Men deremot medför den för det stackars Folket de menligaste och olyckligaste följder, enär det är gifwet, att Råotmåftarne måste, för att ej på några inwerlingsoch uppbördsdagar äfwentyra hela sin lilla löneinkomst, antaga för sedlars kassering samma ädla och liberala principer, fom Riksgäldskontoret uppenbarat sig äga, hwaraf händer, akt hela den i Näder anbefaldte sedelinwexlingen endast blir en fullkomlig chimsr, samt att Länets alla Uppbördemån kunna wid skatternes indrifwande sållan emot: taga några Riksgäldssedlar, hwilket åter har det med fig att Riksgäldssedlarne ej funna gå i ne och wandel menniskor emellan, och omsider stanna hos den fattigaste och okunnigaste delen af folket så länge och intilldess de werkligen blifwa af den beskaffenhet, att de aldrig en gång funna Prcjenteras till inlösen. Hwilka anledningar till firidighe: ter, twister och osäkerhet? Det år anmärkningswärdt att, då man i få många är och i alla landsorter hört bittra omdömen om Riksgäldskontorets sedelgranskuing, hwar: Ten åflagaremaften eller någon enskildt person in: sedt nödwändigheten att offentligen uppträda och fästa Regeringens uppmärksamhet derpå. Eist a alla borde man likwäl wänta det af en Råntmår stare, emedan denne iust genom Rikontorets nu ans småaktiga förföljelser od; egeikmens känslclöshet, fiendtlighet och lÖje, härmed for Konungens Befallz ningshafwande welat tillkännagifwa MRitegåldesfontorets. få högst klanderwärda förhållande, under den ödmjukaste anhällan, det Konungens Befallningshafwande behagade, få snart fom möjligt hos Kongl. Maj:t underdånigst anmäla denna för hela Riket maktpåliggande angelägenhet, till widtagande af de atgärder, som Kongl. Maj:t i Nåder kan finna nödwändige och lämplige. — Jag år fullfom: ligen öfwertygad att, i håndelse Kongl. Maj:t tå: tes, till yttermera wisso, i ämnet Nådigst höra Dess samtlige Befallningshafwande uti Riket, desse skola wara i tillfålle, att genom istun af en masfa för Räntmästarne oriktigt kasserade lnA. styrka mina pastaenden om Rikontorets ifrågarvarande ofog, och på allt fått för Länens bästa un: derstödja den sak, jag nu beifrar; Likaså om ett underdånigt utlåtande infordras af Herrar Fullz måftige och Kommissarier i Rikets Ständers Bank, desse utmärkte och redbare män säkerligen förklara, att en Bankosedel af en få förnött och skadad bes skaffenhet fom den öfwerklagade R:gdssedeln, bör gålla och gäller i hwarje mans band samt utan minfta fan owillkorligen af Banken inlöses. Jag begagnar äfwen detta tillfälle att upprepa hwad vå få Rånga gånger haft äran för Ånungens Befallningshafwande yttra, huru påkostande, huxu upprörande det är, att Räntmästaren, som uti: fin wård åger ett helt Lång allmänna kassor, uppgående till 46 a 20 och tillhopa utgörande cirka 300,000 R:dr B:ko och för deras förwaltning Fnaps past äger en werklig inkomst af 900 R:dr B:ko, skall utan ersättning widkännas beswäret, foftna: derne och förlusterne af inwexlingen af Bankens och Rikgäldskontorets alla sedeltrasor, som finnas i Länet, och tillika wara blottställd för de oberåf: neliga förlufter fom uppkomma af den mest farms wetslösa sedelkassering samt oroad af obehagliga uppträden, förebråclser för oginhet och hotelser af personer fom besöka Ränteriet i inwexlingsärenden. DÅ Rikets Ständer stadgade att Ränrmästarne skulle inlösa Läncts gamle och förnötte sedlar, fiunz de meningen dermed ej wara, att desse Uppbördemån äfwen skulle ikläda fig answaret för dem, ty om få wore fallet, få hafwa Rikets Ständer dis ponerat Uppbördsmännens enskildta kassor, och få oh fan Ständernas makt och myndighet ej flråca sig. Det torde således wara tid för Konungens Bes fallninashafwande aff en aåna ädelt såka Kas en