Men fins kanske i hans perukers block. J den otryckta berättelsen säger Ncc. sig ej weta, antingen jag härmed åsyftade Herr Dir Reuterdahls snille eller härkomst; jag upplyjer härmed, art jag rättwisan till åra, åsyftade begge. Hade icke den talrika publiken hejdat mig med sitt löje, war det min afsigt, att beprisa wårt framtida hopp med följande cpigram: Om en perukstock kunde tala, Helt mycket den om Anden wet: Hen skulle med det ord hugswala Ått wi ha fått — en ny Profet. Denne nye Profet heter H. R. eller Hominum Res formator, såsom wid Disputationsakten sades. — Sedan jag nu ursäktat mig dermed uppträdde både fom Diljputator, Epigrammatist och Talare, går jag art fortfara från den punkt, der jag flutade. Genom Lällskapstheatrarnas offentliga upp: trädande såsom det skedde i Malmö, återkommer den goda fmafen, fom Hollberg redan på fin rid fade börjat förswinna, och som wår skarpsinnige Wallmark i fin Tidning pästått stulle, säsnart den blefwe införlifwad med Stockholmska publikens tycke, bereda Theaterinrättningen stor behållning i stället för den ofantliga förlusk, fom årligen mäste bdetåcs kas af statsmedlen. Felet år nemligen detta, aff praktfulla spektakler uppföras, i ställe för snillrika karaktersmålningar; det förra påkallar allenast penz gar, handtwerksbiträden och dekorationsmålningar; de sednare fordra denna styrka i fnillet, fom icke år hwar mans sak. Besinnom, att spektaklerna i Stocholm alltid plåga gifwas för fullt bus, och att biljetterna ofta äro ganska Tyra; men ändock har staten måst biträda de Etockholmska National: theatrarna med större bidrag, än staten welat af statsmedlen bestå wåra samtlige Lärowerk och Upp: fostringsinstituter under en tid af sammanräknade ett hundrade är, äfwen när wi icke undantaga hwad wid sista Riksdag blifwit anslaget. — Annorlunda blifwer förhållandet deremot, om Såillfapsthea: trarna uppträda inför publiken; de begära intet unz derhäll, eller anslag, inga sammanskott, utan I en prowinsstad gifwa de för 2:ne aftnar ett öfwerskott af nära tusende R:dr B:ko åt en from stiftelse. Hwad skulle det icke göra på ett år? Och hwad på tio? Nationen behöfwer och will hafwa fpeftas kler; men den behöfwer icke derföre kringwandrande Theatertruppar. Od) när wi betrakta det nya förs hållande, som börjar antyda fia, få fan man förs frå, hwarföre den store Auguftus fördref alla Fo: medianter ifrån Rom, fom delade fig mellan twå komedianter, såsom det förut hade delat sig mellan Cesar och Pompejus, mellan Augustus och Antonius. Det ligger i sakens natur, att genom e ållffapåCe vy 00-e O Ga An Sam Fod ämaken hoatt jag sjelf JON di astertast tll SÖN fin .112 (SP hwarken för snillet, förstandet eller hjertat? Se här ligger tidehwarfwets brist; jag will utweckla denna åsigt, för att inför allmänheten ådagalägga, huruwida jag år wuren att beslå dessa fördomar, som intagit det Swenska folket med en sådan pas: sion, att man skulle blygas kallas Swenst, om icke den åra wi åtnjuta i utländningens omdöme, Ar ett arf från en tid, då i Swerige inga Theatrar funnos. Chakespeare låt aldraförst uppföra fina Thea: terstycken på logar och windar; der war icke något grande spectaculum; det år ett långt större ipef: kakel, når de nyare Theaterförfattarne framställa sjödrabbningar och fältstag. Fastän de kosta mer ssjelfwa wåärket och oftast äro onddiga äfwen då; så kosta de likwäl äfwen mycket på Theatren; men när wederbörande wilja hafwa sol och mäne att gå både upp och ned, eller ästan att flå folk ihjäl, eller till och med städer att brinna, eller att illu: minera sköna flott i fonden; få bör Nationen för: låta, om man wågar påstå, att den har ett bars nasinne, men icke till hjerta och seder: få sublima spektakler hafwa i mansäldrar kostat staten få mycz fet, att nåftan ingenting har under halfwa årbun: den kunnat blifwa tillöfwers för Lärowerk, Muscer, Wetenskapsinstitutioner, för Lärdas resor på all: mån bekostnad, för stora snillens och wetenffape mång beldning, och för Nationalinrättningar af hwad beskaffenhet som belst. Det år denna publika stät wid de Stocfhbolmffa Theaterrepresentationerna, fom ruinerar Theas tren; att uppföra Gustaf Wasa kostade Riket större summor, än det kostade i sjelfwa werket, då Gu staf Wasa med härsmakt befriade det. Man ur säktade slöseriet med det fkenskäl, att Gustaf Wasa war ett Nationalskädespel; skulle det då icke kunna wara det, utan att i sin anläggning innebära fröt till Theatrens förstöring? Man förstår, att WBWal: ter Scott är större Romanförfattare än andre, emedan ban tecknar karakterer, men de andre mes rendels blott naturmålningar och lefnadsäfwentyr. Om denna jemförelse lämpas på Theatren, borde man och sentera, att det år isynnerhet karakterer, fom böra framställas på scenen; icke dessa natur: och krigsskädespel, fom blända med fin stöt, men lemna hjertat och förståndet tomt. År der redan i Romanen eft fel, att mera teckna naturscener, ån karakterer, få må det wara ett ännu större fel på Tbheatren, der denna felaktiga smak kostar både staten och de enskilte få stora uppoffringar. Det år nödwändigt, att illusionen, såsom 3 be: atrens wäsen, bör ide bannlysas derifrån. Lätom dock hellre föreställa månen med att sätta en lampa bakom en pappersskärm, ån mycket måga på den praktfulla morgonsolen, då den skall belysa berg och sfkogar! Och få widarc. Ty illusionen fan iafte