Andra Söndagen i Fastan predika: Högmässan S. M. Adjunkten Möller, Aftonsången Coll. Sch. Södergren. A SOSD — Jnrikes Nyherer. Jönköping d. 10 Mars. Då man anfört erempel på lagbrott, begångna å andra angrån: sande orter, fordra sanningen och rättwisan äfwen, att man ej döljer dem, som kunna tilldraga sig i hemorten. Det år med ledsnad man nyligen erfa: rit, att i Wista Härad åtfkilliga öfwerträdelser af bränwinsbränningsförbudet ägt rum, men också med fägnad, att en ortens nitiske Kronobetjent begynt werkställa fin föresats att, medelft lagbrytarnes framdragande till laga answar och bestraffning, sätta en gräns för den winningslystna tilltagfenbeten. Om man ej år oriktigt underrättad, skulle i ett Westergöthland tillstötande Härad af Jönköpings fån (Mo) en dylik åtgärd af en lika nitisk Kronor betjent rått wäl behöfwas; ty äfwen der skall, cfter imrotad wana, lönnbränning af wissa skogsboar nog oförsynt utöfwas. Med afscende på art. om detta ämne i sista N:r af Jönköp:s Tidn., torde för billighetens skull den anmärkning få göras, att Kronobetjenter och isynnerhet Landsfiskaler, hwilka framför andra äro qualificerade att ifrågawarande lagbrott beifra, att — säger jag — desse äro just de Tienstemän, för hwilkas löneförbättring Staten hittills ingen uppoffring gjort. — uader loppet af sistl. år åro inom Jönköpings Län fällde 830 rofdjur, neml. 13 lodjur, 27 war: gar och 790 räfwar. Af detta antal hafwa blott 36 blifwit fållde af Skogsbetjeningen; de öfrige af enskildte personer. Största antalet rofdjur har fal: lit inom Wästbo Härad, neml. 350, och det minsta, eller 18, inom Wista Härad. (Fönköp:s Tidn.) Fahlun d. 1 Mars. Uti Floda församling af detta Län hafwa under loppet af förlidne året med döden afgått 3:ne Enkor som woro Socknens äldsta Ledamöter. Den ena uppnådde 92, och de 2:ne andra 94 år. En utaf de sistnämnde hade fam: manlefwat med fin, år 1824 aflidne man, uti 68 år, sammanaflat med honom 12 barn, och efter lemnade wid fin död 4 barn, 23 barnbarn, 31 barns barnsbarn och 2 barnbarnsbarnbarn. Helsingborg. Tiden år ond, hör man Ear gas från alla håll, och med wresigt lynne och bred mundart intonerar Basso: anftalterna äro dåliga. Jcke har Basso heldre så alldeles orätt. Men det frågas den wälwise Herrn: hos hwem ligger fFulden härtill, om ej hos dem, fom med nattens wingar rufwa det skrinlagda guldet, eller hos dem, som heldre ewigt swärja och grondera öfwer det onda, än de taga ett steg till dess afhjelpande, eller slutligen hos dem, som, like barn, hwilka förspilla den snabba lektimman med onyttiga frågor, hwad de skola göra, låta ögonblicken bortflyga och fedan kasta på tiden förebråelsen, för hwad deras obe slutsamhet försummat? Tiden sjelf år ej en få knarrig och enwis gubbe, fom man skulle tro hoz nom wara, då man besinnar hans wäldiga ålder. Twertom låter han gerna sin bölja ledas från de kala sandhedar in på de blomstersådda ängar, blott han finner någon, som med sticklig hand och wåls willigt hjerta griper an det swåra werket. — Wi torde kunna anföra ett talande bewis på fanningen häraf. För ett halft år sedan hotade hungergnödens mordengel att hemsöka de fattigas hyddor i wåra nejder. Mången hemsk klagan höjdes; måns gen tyst suck utgjöts. DÅ, under det wintren lifz