Christi Förklaringsdag predika: Höamässan Prosten Hallbeck, Aftonsången Stadskommi: nistern Möller. AAA PoOoEOEPITIGVYA —— Jnrikes Nyheter. etockholm d. 11 JuliCnligt officiella tid: ningen för dagen har H. M. Korungen återtagit regeringen. — Bref från Finland med dagens post meddela den sorgliga nyheten, att Chol leran skall befinna sig i Ckenäs i Finland. Malmö d. 13 Juli. Jfrån de trenne unga Läkarne, som i wåras afreste ifrån Lund för att anställa sig i tjenstgöring hos Polackarne, ha åt: stillige underrättelser kommit om deras lyckliga an: komst till Warschau. Wi gåra oss ett särdeles nöje utaf ort nu meddela utdrag af ett bref från en utaf dem, öfwertygade att det med tillfredsställelse skall läsas af hwar och en fom lifwas för de unga wettenst kapsmännens deltagande i frihetshjeltarnes sak. Brefwet år dateradt från Warschau I ommarsdagen och lyder: Cfter omwerlingar of beswärligheter och nöjen har jag då uppnått det efterlängtade målet War: Minds schau. Jag förmodar du bekommit bref från Kdnigsberg, deri jag nämnde, att jag jemte famra: terna stulle gå med postwagnen till Bromberg. Men i stället lemnade wi denna i Marienwerden och fill fors togo rafa mågen mot Polen och fom: mo efter 2 dagars marsch till Kowalewo, en liten stad endast en mil från gränsen. Som wi nu woro i der gamla Polen, trodde wi art finnesfråme ningen hår war till Polackarnes fördel, hwarföre wi yppade för några personer afsigten med wår resa samt frågade huru wi skulle kunna komma obemärkt öfwer gränsen. Men man skakade huf: wudet och sade att det på den orten war rent omöjligt, emedan i Gollop, sjelfwa gränsstaden, war en militärstation i och för bewakningen, och till följe deraf gränsen strängt bewakad; men der: emot rådde man of gå till Thorn och söka erhålla Guvernörens tillstånd der att komma öfwer. Att underkasta sig sädane ceromonier, då wi woro så nåra Polen, ansågo wi aldeles olämpligt ifynners bet fom wåra pass woro ej ställda på Thorn; utan bestöto wi att åtminstone först göra ett försök att utan wederbörandes hörande komma dit wi wille. Till den ändan gingo wi åängt Gollop, nalkades staden i skymningen få nåra wi wågade för att icke bli observerade, rekognoscerade lokalen, och funs no till wär glädje en skog ett stycke på sidan om staden. Nu war planen snart uppgjord, wi togo af wägen, gingo genom sädesfält och uppnådde åndtligen skogen, fom ligger nåra floden Drewenza, hwil: ken hår utgör gränsen. Här dolde wi oss till kl. 11, då wi på on lösryckt spångplanka ämnade faftsurra wåra renslar. Men under det wi fom bäst woro sysselsatta härmed kom patrullen utför floden, och hade wi blifwit gripne på färsk gerning, om ej mörkret och isynnerhet den höga jordwallen hade undandöljt oss för Preussarne, som på närmare än 10 steg gingo förbi oss. När wi trodde oss säkra för desse bestar, skyndade wi att kasta oss i floden, och precis kl. 12 om natten till den 6 dennes upp: nådde wi simmande den eftersträfwade Polska jorden.