öfter nya Lagens antagande, skiljaktiga meningar hos Domare wid dess tillämpning, i afscende på dylika efter nya Lagens antagande, skiljaktiga meningar Hos Domare ; tillåmpning, i afseende på dylik frågor; och denna skiljaktighet föranledde dåwarande Suftitte-Kanfleren , att härom göra underdänig förfrågan, hwarpå Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 30 Augusti 1738 förklarade att Kammar: devisionen borde dömma, enär uppbördsman med sin wårdslöshet förorsakade Kronan någon afsaknad. Huru grannlaga man sedermera warit att ej öfwerstiga denna gräns, derom wittnar Kongl. Brefwet till Kongl. Götha Hofrätt den 31 Januari 1766, deruti Hofratten anbefalles att antyda wederbörande Häradsrätter om en sådan laglig urstillning och grannlagenhet i dylika frågor, att parterne å begge sidor måga njuta deras rärtegångsförmåner till godo och sakerna icke sättas utur laglig gång uti en deraf flykande onödig widlyftighet till den ena eller andras skada. De i senare tider utkomne författningar hafwa efter min mening uti den saknade siaar ord: ningen ej gjort någon rubbning; 26 och 27 SS. af allmänna Lagen qwarstå oförändrade, likasom 24 art. af LandshåfoingesInftruktionen, och de åtgärder, fom i detta afseende tillförene ålegat KammarRevisionen, äro, genom Kongl. Jnstruktionen den 21 Juni 1814 uppdragne Kammarrätten, hwarförs utan Kongl. Kungörelsen den 10 April 1828 synes ytterligare bibehålla grundsatsens helgd. Då således den fråga, som nu är föremål för Hofrättens pröfning, ostridigt endast rör Kronan och det allmännna, eftersom malsägandens andel af saköresmedlen, redan blifwit honom godtgjorde innan angifwelsen gjordes, och det salunda endast återstår att bedömma den mer eller mindre, brottas lighet, fom må innefattas utt Kronofogden Assessorn Åbergs åtgärd, att fördröja redowisningen af Kronans och Häradets andelar, anser jag på de skäl jag hår sökt utweckla, Hofrätten icke tillkommer att frågan. till pröfning upptaga. ö Sedan Häradsrättens beslut att i fråga om Domstolens behörighet att handlägga angifwelsen för försnillning af saköresmedel sålunda blifvit faststäldt, afgaf Herr Assessorn Faxe i hufwudsaken detta Votum: Då jag nu bör ingå i pröfning angående det emot Kronofogden Assessor Åberg angifnaförs falskningsbrott, få finner jag, att i följd af Åbergs ej mindre hos Konungens Befallningshafwande ån hos Juftitie-KanflerezEmbetet afgifne och wid ransakningens början inför Häradsrätten widhållne ber stämda och friwilliga erfånnande, måste, utan afseende å hans deruti sedermera gjorda willkorliga för: ändring, antagas det Aberg sjelf både skrifwit ifrågawarande i RifsmarffalfszEmbetets den 13 Maj 1816 meddeldte anordning befintlige qv ttd för Nils Nilfon tillerkänd ersättning 47 R:dr 10 ss. 4 rst. Banko, dem Äberg uppburit för att Nils Nilsson tillhandahållas, och jemwäl derunder tecknat denne sednares namn, samt i wittnes egenskap sitt eget; och då fråga om riktigheten af detta qwitto hos Konungens Befallningshafwande uppstått, derwid Nils Nilsson först i ansökning den 27 December 1823, med påstående om medlens utbekommande, anmält att qwittenset wore falskt och utan hans wetskap eller samtycke tillkommit, men uti en sednare ansökning den 10 Januari 1824 under medgifwande att Åberg haft hans tillåtelse att ersåttningsmedlen uppbära, endast yrkat desamma, såsom dittills icke guldne, af Åberg utbekomma, har denne sednare uti förklaring den 16 i sistnämnde månad uppgifwit hwad Nils Nilsson i särskilt skrift samma dag äfwen erkänt, att ifrågawarande belopp blifwit godtgjordt genom afdrag å en Äbergs hos Nils Nilsson ägande, öfwerskjutande fordran, hwilken uppgift Assessor Åberg äfwen under ransakningens början wid Häradsrätten widhållit, men Nils Nilsson deremot åter: kallat, under förklarande att, såsom i första ansökningen anmälts, ifrågawarande qwitto wore falskt; hwarjemte genom Häradshöfdingen Tullgrens, vice Auditören Blombergs och Enkan Landbys afgifne wittnesmål, anledning förekommit, att, innan Nils Nilssons senare ansökning den 10 Januari 1824 afgafs, fråga om de wäckta anspråkens och angifwelsens återkallande uppstått emellan dels Assessor Åberg och dels hans hustru å ena sidan, samt å den andra f. d. FrålfeKammereraren Hultberg, hwilfen haft Nils Nilssons uppdrag, att def talan utföra, och efter eget godtfinnande handla i saken; Åfwensom Hultberg i detta mål, såsom wittne hörd, intygat att Nils Nilssons först afgifne ofwannämnde klagoskrift blifwit, efter öfwerenskommelse emellan Hultberg och Åberg, samt med Nils Nilfons bifall förstörd, och äterkallelseskriften författad, derwid, på fått en af Assessor Aberg företedd och till riktig: beten erkänd liqwid äfwen wisar, det ifrågaställde beloppet, utgörande med ränta 78 R:dr 32 ss. B:ko ii. GC -Am.