utspridda autoriteter nwånarnes ) hålla de uppfylldes att Aterz rcbellerne, g och före flägsnande pptagande jammans öfrigt för nfalla hos a truppar, tt beffyds yade plunz pplöst och r. Cmeds onungaris anwåndes ka rykten, några res llbordades er Der: ypar, att wesiliga h att det ag twinga fred. — jsares exe visa utan a och wäl ne; blott ng för de m blifwa ighet till in pligt. liksom J en i lugn eständige HwWwarthaän! Sonettkrans. (Efter G. v. Deuern af E. W. Djurström.) Bäcken. Hwarthän, du källa, under stilla brusning? hwarthän, du bäck, fram öfwer blomklädd stig? bör du ej blommans tysta suck till vig: drdj qwar med mig bland trädens swala susning! Hwart hastar du? — ack, hwilken lyckas tjusning förföriskt ropar: gå, att söka mig! — Se, öfwer dig ju löfwen hwälfwa sig, och under dig bor glädjens milda ljusning! — SHag måste ut bland stormar och bland skiften! — bår år för trångt för mig, jag trifs ej bår, och blomman utan tjusning för mig år! Jag måste ut! — jag kan ej motstå driften, jag hänförs af ett stormande begär, och ut bland böljors brusning färden bår! Strömmen. Hwarthän, o ström, hwad kosa will du följa? hwart går med wälsigt brus ditt djerfwa lopp? fan icke rankan der på bergets topp? fig för din dodande omfamning dålja? Will du mot himmelen! — din djerfwa bölja du slungar ju med wäldig fart ditopp! sielf utan ro, du. krossar mångens hopp, då dina wågor länder öfwerskölja! — Mig hindrar intet! — jag will hafwet hinna: der ewighetens rike mot mig ler, jag mot oändligheten störtar ner! Naturen will det stora, sköna finna, wid många krafters strid dess daning sker; skönt, fastän fjerran år det mål jag fer! Zefirn. Hwarthän, o wästan! — ack! hwad will du göra? se: rosen wederqwicks ju af din fläkt? hwad? lockar dig ej liljans oskuldsdrägt? kan ej violens blyga wink dig röra? Hwarthän? — får eken ej din hwiskning höra? hwi går din färd högt öfwer lunden sträckt?