— VAN T ÖV Wördsamt Tackoffer. Med synnerligaste tillfredssällelse får jag härmedelst inför en wördad Allmänhet högtidligt förklara min hic innerligaste och aldra ödmjukaste tacksägelse får den utmärkta Hjelp min betryckta Hustru och brödlösa Barn, 40 skilide från sitt stöd, af okända wälgörande menniskohänder hafwa bekommit, få närgående mitt eget bierta, att om härwid förblefwe stillatigande, skulle jag i sanning blygas mid mig sielf. Owardig måste alltid den samhållsmedlem wa som för sig och de sina, under gåfwors emottagande i en tryckande hungersnöd, håller sig för stolt att ödmiuka fig in Gud och inför menniskor, att med tacksamhetens warma, oskrymtade erkänsla på målgårares altare lrambåära sin atergå Behagade någon hådanefter lika ädelmodigt afse några skärfwar, å erinras ytterligare i lika ödmjukhet art dessa stäl icke till mig, utan direfte till min Huskru Agnete Chrissine Linddlom, född Wånström, på Bariad, med dimirer, fom m fåra andra, utan bära wittne om en fann menniskokärlek, utöfwad i rena afsigter af oförställde, ädelmodiga hjertan; br dan jag, under de warmaste lyckönskningar för mina wälgörare, ännu uppmuntras att sålunda höja min mera hoppf: än miöströstande röst till den wisa, wårdande Försynen: Försyn! skall utsigten ej någon gång bli ljus? Jag ej bland likars flock fon mig olycklig fe, Etall under mödans trång ej någon dager blifwa? Om hwilan sker på halm, få sker ten ej i bojor ; År sorgen anbefalld jemt gästa i mitt hus? Jag frihet bar att hår och uti Templet be — — — Stall höpp om lyckligt flut ej mera modet lifwa? . Är denna lott ej stor i fattigdomens kojor? Skall jag med Mata — Barn — dn njuta tårars hröd? Den daa jag anspräkslös och nöid fullgör min pligt Skall sjukdom i mitt hus förbittra lijwets funder? Jag några smulor får till mig och till de mins, Skall i mitt ringa bo jemt hopas nåd på nöd? Belst jag besinnar då min lefnads högre wigt — Skall jag ses wilse gå om hoppets säkra grunder? Öch denna sannings halt: fe Herren känner find 5, nej! — jag lottlös är; men saknar aldrig hopp, Wisst utser Gud en TI än, tom väcker glad en skärf Ått den, fom frambragt allt, nog tänker på mitt bästa; Åt mig uti en fund, då räddning jag behöfwer; Jag nåid fullborda will mitt föresatta lopp, Han åt enhwar, fom fan, uppdragit detta wärf, Med hjertats tilförfigt min blick på himlen fästa; Ått skingra sorgens moln, fom hoptals swäfwa öfwer, Ty han, som ordnar allt, wet hwad mig nyttigt är — Och når en sådan mån, få mild fitt offer bår Han funnit har för godt, att gråt med glädie blandas; Til mig — fall jag få glad en Engel honom skatta; För mig han, allwis — god — ett fadershierta där — Ty han, på himlens wink, syns kän na hwad mia tår Mig leder till ett mål, der dagen uppgryr — randas. Ma jag om Guds Försyn en wärdig tanie fatt Strömstad och Näsinge Prestgård den 5 Dec. 1830. Carl Gustaf Lindblom. —LOSOQOLA— På denna Tidning, fom för nästkommande år 1831 kommer att utgifwas efter samma p som hittills med endast någon förändring i formatet, emottages prenumeration hår på Boltrycke med Tre R:dlr Banko, samt på alla Posikontor i Riket med tillägg af wanligt arfwode till Het Postförwaltare. Resp. Prenumeranter å andra orter behagade å nämaste Postkontor med försias sine reqvisitioner, på det något afbrott i afsändningen ej må äga rum och wi blifwa i tillfälle lestämma upplagan. — Alla till härwarande Pastkontor ingående reqvisitioner böra wara åtft af kontant betalning, emedan de i annat fall ej blifwa expedierade. Helsingborg d. 13 December 1: Redaktionen. — — 3 — 2? —— — —— — —— —— — — —— —— — ——— s— — — — AL OHAHA truct hök 8. Torell.