till införsel förbudne. Den redlige köpmannen fer fin wissa undergång och tvingas dymedelst att blifva lagbrytare. : ländningen skördar största winsten, ty hans afsättning minskas ej, få länge wåra behof fortwara. Consumenten år den en lidande, ty ju större risken är för smugglaren och ju mera denne förlorar genom stränga författningar, desto mera får d förre betala. En här af Tullbetjening öfwerswämmar landet och suger deg märg. Tultltjensteman fitta på domsätet ut bepröfwad skicklighet för denna wigtiga plats. Jngen Swensk man är säker för anhallning på wägar och wisitation i fi hus — och dessa få widt utsträckta rättigheter äro ej lemnade endast åt dem af Tullpersonalen, af. hwilka man fun wänta urskillning och en säker kännedom om de lagar, te äro satte att exequera, utan åt nästan hela den sammanrafsat massan, hwaraf den större håren består, ty alla Tullbetjenter, med undantag endast af waktmastare, äro förklarade f öfwerbetieate, på det de skola wara berattigade till dylik tjensteutöfning. Detta allt, och de slere missdeuk, hwartill dent Kongl. förordning skulle funna föranleda, böra icke räknas Styrelsen til last, emedan den grundat fina beslut på Rikset Höglofl. Ständers underdåniga anhållan. Det första, som wid genomläsningen af denna förordning owillkorligen ådrager sig uppmärksamheten, är den ob stämdhet, fom rader i i alla deri utsatte bestraffningar. Domaren — den såsom wi hår ofwan nämnt qpvalificerade domare — kall för hwarje särskild förbrytelse och bestammandet af straffet derföre uppgöra fig en egen gradmatare. Det har allt ansetts som ett fel hos lagstiftaren, att Han lemnar för widstcäckt spelrum åt godtycket. Sitter en kamnig, redlig och såir lig man på domsätet, så blir wådan wisserligen mindre, ty af honom begås inga andra fel än de som härleda sig frå swårigheten att finna lagens rätta grund och mening; men sitter okunnigheten i Rätten, få måste det ena felsteget hor fig på det andra och den mest wåltankande fan då utan uppsat blifwa lagbrytare. Jnga lagar böåra wara mera tydåi och bestämde du de, fom skola tillämpas af domare, fom sakna all insigt i lagskipningen. — Tullagarne hafwa i detta fe största ansoraket, få länge Tulldomstolar skola existera i deras nuwarande former — och dock finnes efter war öfwertygel ingen lag eler Kongl. förordning, der straffet för en såkallad förseelse dr mera obestämdt. ö Wi-hafwa ej kunnat upptäckk, om något aaswar drabbar den, i hwars boningsrum förbudet gods upptäckes w wisitation, fom anställes antingen af alldeles obehörig person eller af behörig, fom ej fan styrka. att samma gods ditför inom 18 timmar. Från flere ställen i den Kongl. förordningen fan man wäl tyckas böra sluta til, att åtmin skone wara förlust blie answaret; men då frågar man med skäl, hwarföre dr detta icke likafå wäl utsatt här fom wio 35 6.2 Denn sisinämnda S. innehåller äfven en uppenbar motsägelse, ty i första momentet förbiudes wisitation å bestämda tider, och andra momentet såges, att ber gods, fom mid wisitation å de förbudne tiderne upptäckes dr förbrutet. Så dr äfwen fö hällandet med stadgandet i 37 k. Bör mål en lagstiftare förutsätta en öfwerträdelse såsom gifwen — eller, hwad änn mera är, bör han tillägga der allmänna en pekuniär winst af en dykt öfwerträdelse. Wi tro åtminstone, att sådant sirid. mot en sand lagstiftninn. — Ändamålet med förordningen säges wara att skydda inhemska näringarne; men månne detta ändamal motwerkas of stadgandet i 29 ., deri säges, att alla förbrutne dömde waror af inhemsk eller utländsk til werkning skola hår i landet försäljas till den mestbjudandes fria diöpositiöon, eller månne ej lagstiftaren genom en fåda åtsärd tillåter det allmänna en afwikelse, fom få strängt bestraffas hos den enskilde. Afsigten må wara besparing ell. hwilten annan fom helst, få år dock stadgandet mindre consequent. i Ohuutet af 32 6. är ej mindre besynnerligt. Den, hos hwilken undersökning sker, får tillkalla wittnen, utan att likw. undersöfningsåtgärden dymedelst må uppehållas. Denna rättighet hade ej behöft särskilt tillaggas, ty den äger förut hwar medborgare. Likwål hade det kunnat wara nödigt, att wittnen af husägaren fingo tillkallas, ty Tullbetienten fan möjl ge medhafwa wittnen, fom antingen ite äro wittnesgilde eller och af husägaren obekante. Att få tillkall a wittnen före ur dersölningens börian tyckes alltså ej wara för mycket begart, isynnerhet fom Tullbetjent ej dr: skyldig att hos någon an toritet begära handräckning. lere anmärkningar skulle ännu funna göras och deribland äfwen den, att den nya förordningen pudliceras få kofr före den tid, då den Fall träda i werkställighet, hwilket tyckes wara försåt för dem, fom gjort räkning på gamla förfat ningarnes lånare bestäånd; men wi spara of gerna obehaget deraf. Erfarenheten må adra resten och wi skulle gerna f att detta sker på ett sätt fom med minsta wåda för allmänna wälfärden dr måjligt. Wi funna dock et innehålla den år skan, att den tid ei måtte wara för wida aflägsen, då fordringen på samhällets stärsta fördelar. — husfreden och skyd mot godtycket — ej längre lemnas ouppfylld. —— UUAOAUU n A—