Utdrag af Domboken, håsten: under almaEnnå SOM TT ELBE Luggude Härad in Mörarp, den 26 Okrodber 1830. (Ferts. och slut från N:o 92) ö — Churu iag hyser det grundade hopp, att en, redan inför laglig Auktoeritet anhängig gjord, men i följa of färandens återkallelse, nedlagd och afskrifwen sak, icke widare fan blifwa foremal for en ytterligare lagenlig pröfning, bör jag likwål för ats justera allmänna omdomcet om min åtgård i denna del af målet, framställa en fort, men fann species faeti derom. Säsnart de Nils Nilsson tillerkände ersättningsmedlen från Konungens Befallningslafwande till mig ankommit, och Kamrer Hultberg, som warit den förres Ömbud, derem erhållit underrättelse, amt Ris Nilfon forklarat att ie ban, utan Kamreraren skulle uppbära summan, i afräkning på hans fordran hos Nils Nilsson, blef densamma AT honom qwitterad, hwarefter på pultbergs eget förslag, Rrse n skulle inga i den oss emellan lopande liqwiden, samt af mig behallas. Att qwittencet skrefs af nug har jag aldrig nekat; men det må förlatas mig, att jag med ändring ar min uppgist derom till Kongl. Futtitie-KanflergzEmbeter nu förklarar, såsom med sanna förhällandet öfwerensstam mande att jag icke med wisshet fan minnas, antingen Nils Nilsson sjelf skref IE namn under gvottz tenset, eller som wanligen tillgår mid allmogens nåmnteckninga, han endast höll om pennan, som a mg eller någon annan fördes; likasom, sedan en tid af så många år derefter förflutit, jag nu mera af minnet icke fan Pömta hjelpreda fill winnande af kännedom om den person med namnet I. Bergfirim, hwars namnteckning jemte min finnes å qwittenset, ehuru jag denna tiden, fastan hittills fruktlöst, anwåänt allt bemödande, för att skaffa mig upplysning om hans tillwarelse och hemwist. Jag har emellertid icke underskrifwit Bergstroms namn, och kan icke heller utreda och upplysa huru och när en sådan namnteckning tillkommit, hbwilken dessutom ingalunda warit behöflig fer bestyrkandet af qwittensets riktighet, enär min egen namnteckning i det fallet, på grund af min tjenstbefattning, hade warit tillz syllestgäårande. War nu emellertid förhållandet, att nemligen Nils Nilsson hållit om pennans fom af mig eller någon annan fördes då qwittenset underskrefs, så wisste ock tillställaren af åtalet emot mig 1823, att begagna sig af den stullfomlighet qwittenset härigenom ägde; och inseende den olägenhet, som denna omständighet möjligen funde bereda mig, borde jag icke åsidosätta de medel, som erbjödo sig att förefomma den och det obehagliga och oroande af ett så beskaffadt åtal. Att äfwen häruti uppsöka anlednina fill chichan, såsom ransakningen och en del wittnasmål utwisa, kan endast wara wärdigt oc) möjligt för de låga intrassen, fom nu spela hufwudrolen emot mig; och till hwilkas fördel A den omständigheten icke litet bidrager, att ena wittnet Adwokatfiskalen Tullgren, som dfwermwarit tills fället då ligwiden om betalningen för den störtade hästen uppgjordes, nu mera är död, och jag således betagen möjligheten, att med hans wittnesmål uppdaga få wäl sanna förhällandet i fseende på min se ifrågaställde rättighet att behålla de år 1816 anordnade 47 R:spklr, fom motiwerne för den, 7 är Det: efter emot mig riktade angifwelse om obehörig åtkomst till desamma. Att det aldrig warit eller funnat wara någon min afsigt att undanhålla den Nils Nilsson be wiljade ersättningen, torde, oberäknat hans egna: fria erkännande derom till Konungens Befallningshafwande, förekomma hwar och) en opartist och tänkande man uppenbart, deis deraf, Att Nils Nilsson sjelf inför Domstolen erkänt, att Kamrer Hultberg haft hans uppdrag att uppbära summan a. afråfning ä dess fördran, dels och af den lqwid, fom emellan honom och mig blifwit wid Domstolen företedd, och af Hultberg erkänd, och hwilken wisar, att denjammawarit oafslutad oss emellan ifrän ar, 1815 till 1894: att Nils Nilssons ersättningssumma deri är upptagen, samt att jag wid den tiden dä sådant skedde, hade wida betydligare utlägg för Hultberg, ån fom dermed kunnat betäckas. Har jag således icke kunnat hysa den låga afsigt, att undanhälla Nils Nilsson en honom bewiljad ringa ersårtning, hwilken rimmtlig anledning kan jag då hafwa haft, att tillställa ett falskt qwittens derföre? Aktor bar dock förbisett alla dessa omständigheter, och alldeles i angifwarens anda gripit sig an med påltas enden, hwilka, få wäl fom dedukticnerne för desamme, ite lemna något twifwelsmål öfrigt, att det hela flutit från en långt orenare fålla ån Aktors egen författarefdormagai Helsingborg den 25 September 1830. Sam. Åberg? Desse handlingar upplästes, och Kronolänsman. Tornberg, närwarande, begärde att, genom Pro: tofollsutdrag, af defamma erhålla del. i drag, AF desamma erhattå Lennie af åklaaarens derom gjorde förbehåll, i fine slutpåståender J ec 0 3