ym leda till Fransysta thcatern och mellanprrtens kill glasgatlerkt. Derestet PIL sott JÅ m ummandrifwet, och inom en timma lyckades der Nationalgardet mest genom tilltal samt hår och der enom stötar att sammantränga detsamma på den siora förgärden wid Palats-Noyal; efter ännu en unma befann fig heta skaran åter på gatan. Nu ropade nägra: Till Börfen P Andra: -Till Lou ycn!? En folkhop stadnade, för att på hörnhuset wid gatan St. Honore uppsätta ett skrifwet plakat, mot Polignac och konsorter. Från denna gata framstyndade en skara af omkring 000 handtwerksgesäller från förstäderna, och fålunda drogo numera 4 till 5000 menniskor under högt urm och smädelser fram och åter utanför Palais-Royal. Snart syntes em trefärgad fana ibland dem, ch de frilla inwånarne tillstöto fina bodar. Trummorna slogos öfwerallt; man sag nu många Natioz algardister skynda till sina poster, men på intet ställe uppstod någon oenighet emellan dem och folket, kran det fläppade med händerna och ropade: Lefwe Nationalgardet! Detta hade snart samlat tillräcklig kyrka, för att drifwa folkhoparne till de trångare gatorne; dot rörde massorna fig fram och tillbafa nda tills kl. nära 11 på aftonen, då folket skingrade sig. En skara hade emedlertid redan för ut egifwit sig till Louvren, för att, som man förmodar, bemäktiga sig Nationalgardets der förwarade Å kanoncr; men då man insåg omöjligheten häraf, ropades högt: Till Vincennes! Der intaga wi lottet och bana oss wåg till: ErminiftrarneP Under wägen dit larmades mycket, wapnen fräntogos tskilliga gardister och grenar blefwo nedbrutna af träden. Skaran minskades emedlertid allt mer och ier, och wid Vincennes woro blott omkring 400 personer samlade. Det war midnare då de omrin: ade slottet. General Daumesnil, en gammal Officer med ett trädben, kom ensam ut och talade med lket. Med mycken sinnesnärwaro förklarade ban, att om ån hela Paris belägrade honom, få stulle an ej hörsamma nägra andra befallningar än Konungens och Ministrarnes; för öfrigt war Exminis rarnes bewakning för honom sjelf ett answar, från hwilket han önskade wara befriad; men. hwad ter hotelsen att wilja intaga slottet beträffade, få hade han ett förråd af 30,000 kulor. Alla repade u: Gencralen bar rått! Wi wilja bedja Konungen om ordres! Sålunda inträffade folkhopen, frföljd f några eskadroner af. Nationalgardet till häst jemte 2 kanoner, kl. half 3 om morgonensåter utanför alaigzRoval; hwarest den utan särdeles möda blef skingrad och afwäpnad. Nationalgardet fyllde 22 yrwagnar med arresterade; bland upprorsstiftarne skola f. d. OÖfsicerare af Kongl. Gardet och Gensz armer hafwa befunnit fig, hwilka woro försedda med piftoler, dolkar och penningar. Samma dag lef wid Luembourg, Exministrarnes blifwande fängelse, en galge upprest och Polignacs bild deri Upp: ängd; deck undanskafsades alltsammans ganska hastigt af Polisen. Bland de plakater, som der woro ppslagna, börjades ett med de orden: IWBi-måfte hafwa dlod! Ett annat war undertecknadt af en :iss Leclerc för sig och fina grannar. Påföljande morgon utfärdade Polisprefekten Girod en proktaz lation, i hwilken det het att tumultuariska samlingar störde det allmänna lugnet, bedröfwade RKonunz en och förlamade handeln och näringsfliten. Han tillskref dessa rörelser ondskefulla orostiftare och ppmanade folket, att med lugn afbida den stora processens slut, emedan rättwisan skalle hafwa sin säng. Emedlertid synas Ministrarne, oroade öfwer sakernas ställning, (utom Marskalken Gerard och er Dupont) hafwa yttrat: den önskan att få nedlågga fina embeten, emedan de wäl wisste att de ej voro populära. Hertigen af Broglie och H:r Guizot begäfwo fig. i denna afsigt till Konungen, men unno honom obeweklig och resolwerad att på intet fått gifwa efter för folktumultet. Y:r Lafitte hade trar derpå ett 5 timmars långt samtal med Konungen, fom samlade samtlige Ministrarne hos fig till affel. J går morgons Fl. 9 begaf fig Konungen ned på borggården wid PalatesRoyal åtfföljd af Q2 0f ottoa Ach Worgalkon Gårard Rovet: Lefwe Konunaen! stallade få boat, om andades hämnd I b I