När, i Dagens födslo-timma, Stum jag stod på klippans topp: Och såh Liusets eld-Poon simmaur de östra wattnen opp; Tänkte jag: Ur ästersalarGår i dag den Huldas gångs Hör hur lundens nektergalar: Helsa henne med fin säng. Lam, i sköna blomftersrvingen,Se en glömsmigset jag fick, DÅ jag tänkte: Jngen, ingen Mer, ån Hon, har sådan blick. Ned jag mig wid blomman lade,Blickade i ögats blå, Tills Du sjelf kom dit och sade:: Dröm, du gode, alltid så! — cåg jag ullig wärsky ila Genom luftens a3surrymdyTänkte jag: Hon der kan hwila,, För min fölf:blif undanskymd. Hordes windens flägt i häcken,Sporde jag om du war der; Sorläde i dalen bäcken, Trodde jag du war mig när. Glänste, uppå wattnets spegel,J en fulla aftonstund, Fjerran Swanens sufwersegel Öfwer ljusrödt, krusigt sund, Tänkte jag: Nu till dig flyterHon, som bäst din julle styr, När ur molnet åskan ryter, Och kring rymden stormen gnyr.Öfta wid det djupa: watten Jag inwid din sida skred, Mår, med tufen ögon, Natters Blickade på jorden ned. Stundom då din stjernekronas Du på Drottningsbiefan tog: Jemte dig jag då fick throna, Då jag gyllne lyran slog. Och wid dessa slag, de skarpa, Sen du herrskarsspiran sträckt,Samljöd skönt Naturens harpa, Hwarje ton i den blef wäckt. Etjernorna i kretsdans rördcs, Jordens hjerta märktes slå; Spher. om Spher samklinga hördes, Tidens urwerk hördes gå. Wisarn långt på det har skridet Seln du skiljde dig från mig. Lutsägligt har jag lidet: För du lindring nu med Dig? Bär, Urania, du fridens Tecken i din elphenhand? Får jag gå med dig ur stridens Till mit lugna barndimsclond 2: Jngen jordisk mer skall leda Derta hjerta der från NI Der skall ingen mer bereda Tysenfalldigt qwal åt mig: Deja, dödens lika, kinder Skola få sin färg igen, Når du stjernekransen binder Der åt din, dig fräljte, wän. Ja, jag ser att du will lossa Fangen ur sitt fängsel här; Glad jag märker du will krossa? Bojan, som min Aade bär. Har du der, i Ljusets salar, Fått en plats för mig också-? Ja. O, snabb från mörkrets dalar: Må wi ila, Hulda, da! —