gar, skall denna olyckliga hafwa lefwat nära 15 år i det mörka schachtet blott af watten och bröd. Hennes anletsdrag äro regelbundna, men aldeles siällösa, hudfärgen brunzgulaftig, hela kroppen fvamp: aktig, uppblåft, ytterst swag och mycket ömkänslig mot yttre intryck. Wederbörande hafwa börjat en undersokning, för att komma hemligheten wid denna inspärring på spåren. Enligt samma tidning har i Aarhuus nyligen passerat följande löjl iga händelse, som wisar att kärleksguden hos alla stånd år lika listig. En matmoder plågade hwarannan Lördag sända fin piga till torget, för att hämta ett stycke smör om ett halft lispund, fom kom in från en Serregård igranns skapet. Men för omkring 14 dagar sedan blef pigan oförmodat sjuk. Oaktadt det war nödigt att bon höll fig i fången, blef hon dock, då Lördagen kom, mycket orolig, och kunde på intet fått hällas hemma. Hon nille sjelf hämta smöret. Man berömde hennes exemplariska tjensteifwer och låt henne gå. Men på återwägen blef hon på nytt illamående och måste låta leda sig hem, hwarwid smöret kom i en annans händer. Då nu matmodren ser henne komma skyndar hon henne till mötes, bannar henne för hennes otidiga ifwer, och jagar henne till sängs. Smöret tager hon från den medföljande hustrun och sätter det in i spiskammaren, hwarest hon ämnar skära det i stycken. Men med knifwen stöter hon på något hårdt, och hon finner inuti smöret — en liten ask! Hennes förundran känner ine ga gränsor. Wid öppnandet finner hon i densamma 3 Rbor ech ett litet kärleksbref från Laus på Her: regården, fom mar förlofwad med hennes Christiana. J de kärligaste uttryck förmäler han, att han för denna gång icke kan umbära mera, men att han med det första sjelf wille komma in till henne. — Wid matmodrens derefter företagna förhör med pigan, tillstod hon att hennes fästman Forrejpondes rade med henne på detta sätt, emedan han icke wille anförtro sina bref ät kusken.