icke utan orsak, som jag finner mig föranlåten anföra Beswär emot samma Utslag, samt i förening dermed hufwudsakligen emot de pracliminaire åtgärder, hwilka föregått detta Utslag, som måste snart sagt ide funna annat ån ogillas, i affeende på de obehörige och få widt jag förstår lagstridige förbållanden, hwilka ägt rum, innan Wällofl. Rådhus-Råtten kom i tillfälle, att meddela slutcligt Utflag. De yngre Herrar Lärarne wid Lunds Akademi hafwa genom det answar, fom blifwit mig ålagdt, ingen annan upprättelse, ån den; att hafwa utkräft hämd på mig, såsom alldelcs ostyldig till den åtalade Tidningsartikelns tryckning, och om något kan kallas ide allenast för Tidens teten, utan äfwen för ett dåligt Tidens teten, få måfte dertill owillkorligen räknas, enär en man fälles till answar för en annans tilläfwentyrs begångna felsteg eller brottslighet. Antagem att en lag kan wara sådan, att en domare med bästa förstånd icke kan undwika, att handla emot sin öfwertygelse, för att uppfylla lagens kraf och bokstafliga innehåll; men en Jury eller Nämnd i Tryckfrihetsmal år icke bunden af lagens bestamda stadgande. Den är bunden endast af hedren och samwetet; och dör i tuctydigt fall heldre fria ån fålla. Twetydigt blir det alltid, att fålla den person, fom ide begått något brott, hwarföre han enligt Ed och samwete fan bestraffas; ty jag fåger helt och uppriftigt, att jag ide begriper annat an att Swea Rikets Ständer utwerkat, att Jury skulle afgöra Tryckfrihetsmal, just derfore art denna domstol icke skulle wara bunden af annat än öfwertygelsen. Denna anmärkning har jag framställt, säsom mera generel, ån att den skulle anses angå ifråga warande åtal emot mig. Jnnan jag fortsätter widare mina Beswär, yttrar jag fritt, det jag ingenting högre önskar, än att hwar och en, fom kallas till få grannlaga wärf, som det att wara Juryman, må handla fritt och oberoende af all yttre inflytelse; att ingen, hwarken Part eller Ombud, må understå fig, att för Nämnden i i mer eller mindre mohn, hwarken förflara eller förtyda den Lag eller de Författningar, fom äro å en eller annan sida åberopade, samt flutligen, att den seger, fom winnes, icke må firas med få skarpa skott, att den tänkande allmänheten får anledning till misstanka, huruwida allting råtteligen tillgått eller ickc. For att kanhända blifwa mera lätt att fatta, har jag indelat dessa allerödmjukaste Beswär i feljande punkter: t:mo Enär Herr NRegements-Låfaren Medicinä Doctorn Andree anmält fig, såsom författare, icke allenast till den klandrade artikeln Tidens Tecken, utan äfwen till en af mig under den 27 sistl. Febr. till Rådhus-Råtrten ingifwen ffrift, kallad: Tidens Tecken inför allmänna Opinionens Domstol förklarade af A. Andråc; uti hwilken sednare, Herr Doktorn ätagit fig bewisning för hwad kan yrtrat, så hade onekeligen H:r Doktorn bordt blifwa ansedd såsom Part, och Käranderne antingen hafwa