(Fortsättning från Tidningen.) Till Höglofl. Kongl. Justitie Eancellers Embetet! Undertecknade Lärare wid Lunds Akademi hafwa funnit jig foranlätne att å answarige Redaktdz ren af Dagbladet Nyare Helfingborgs-Poften uttaga Laga Stämning till Wällofl. Rädhus Rätten i Helsingborg och å bemälde Redaktör yrka answar efter 3 J. 14 mom. Tryckfrihets Lagen för en i od mjukast närlagde Nummer af nämnde Dagblad inftuten smådeskrift under titel: Tidens Tecken. — Med den anledning fom 5 N. 11 momentet samma Lag gifwer wid handen, wåga wi härigenom i djupafte ödmjakhet anhalla om biträde i detta mål af Kronans Ombud; och waga tillika sasom bes vekande skäl i lika ddmjukhet andraga följande: . Smådeskriften omförmäler med uttryckliga ord. huru spelande och supande tagit dofmer: band få wäl bland Studerande fom Yngre Lärare wid det Uniwersitet, der mi alltid aktat fom en åra att tjenstgöra; huru många Föräldrar, som förr ansago för en lycka att åga sina Söner wid Akademien, nu nödgas under sådana auspicier twifwelsutan anse det för en olycka; huru ett få kalladt T—skt gille efter T—s förswinnande stall hafwa dansat oms kfring punschbåälen fom Jfraels barn iomkring guldkalfwen, med enlällig kallelse utset kortleken till anförare m. m., och huru slutligen den, fom ej war medlem, likwäl gjorde sig en ära af att följa dess efterdömen. Nu stod, heter det, den studerande ynglingen, lik Stjernhjelms Hercules emellan twenne qwinnor, den gamla och den npa tiden, af hwilka den förra ropade till honom: läs och begrunda, och den sednare: sup och spela. En sorglig erfarenhet bar wisat of hwilkenderas räd han fölsst. Ä Men liksom allt detta ide wore nog af smädelse, föreställer Pasquillanten Swea tankfull och frågar henne: twekar du, om du förr bör lemna dina Söner i okunnighetens tillstand wid plogen, än utsätta dem för faran, att genom bildningsamstalllterne komma på Schawotten? — Denne smädare har således icke dragit i betänkande att påstå, det ej mindre den wid denna Akademi studerande ungdom, ån och def yngre LåraresCorps låtit fylleri och dobbel ibland sig taga öfwerhanden. Han indelar den Akademiska personalen hufwudsakligen i twenne hopar, den ena, ect suparegille, för hwilket han icke blyges att sätta ett af Fäderneslandets största namn i spetsen, och den andra, dem, som icke woro medlemmar af detta sällskap, hwilka Pasquillanten tror sig befogad att karakterisera med det enkla draget, att de gjorde fig en åra af att följa det supande och dobblanz de gillets efterdömen. Wid den studerande ungdomens karaktersskildring har intet undantag blifwit giordt, utan bar allting fast mera det utseende som om den enhälligt åtlydt det föreställda budet: sup och spela. Ej under, om smädaren efter sådane klagopunkter anser fig berättigad till det omdöme, att der år i Föräldrars ögon en olycka att fe fina söner wid en sådan ÄAkademi, wid bildningsanftal: ter, genom hwilka man försäkrar dem komma på Schawotten! Alla dessa djupt förnedrande beskyllningar äro af den eftertänkeliga beskaffenhet, att, derest smädaren gittade dem i bewis leda, wi woro samtligen owärdige att ett ögonblick längre innehafwa de Lärare platser wi hittills, såsom wi hoppas, oklanderligen beklädt, hafwa wi ite wågat inför behörig Domstel annorlunda rubricera, än såsom förklenande angripelser mot enskilte män. Till denna lindrighet i Käromålet hafwa wi sett oss föranlåätne af de wanliga Tryckfrihets nämdernas kända och aktaingsr Wåärda samwetsgrannhet, att icke fålla i det fall, der rimligt twifwel fan uppstå om en åberopad Trockfrihets Lagparagrafs tillämplighet; och hoppas wi på denna måg få mycket mindre funna gå niiste om den lagliga upprättelse, wi sökt, fom få Jurimän lära funna på ed och samwete intyga, att tillmälen, sådane fom de ofwan anförda, ide äro för de tydligen uppgifne personernas borgerliga namn och rykte förklenliga. Trytfribets:Lagen antager fådana fall, der Höglofl. Justitie Cans cellers Embetet lemnar höggunstigt bifall till begäran om Krono Ombuds biträde i rättegång rörande angrepp mot enskilte personer. — Om wi icke alltför mycket misstaga oss, inträder ett sädant förbåls lande wid det tillsälle, der Staten, ehwad anklagelsen är bewislig eller icke, till sin heder eller båtnad note antagas märiligare lida, och saledes äfwen wara närmare intresserad ån wid en wanlig enskild förolämpning. J öfwerensssämmelse härmed år Embeter eller Tjensteman, hwilken i och för Embetet