111TT. 02 vx M 1. ov nr a tU Pos närmare gransku ing, genom den enkla anmärkning, att endajt stjutspenmtngarde 1Å v föröndrins tillbaka, utgöra för 400 ynglingar årligen en summa af 20,000 Rdr R:gld, fom denna förändring skulle kosta mer ån för närwårande att om dessa 20,000 R:dir årligen komme Lunds Akademi, i frål: let fer Hällbönderna, tillgodo, få stulle denna Akademi hafwa medel nog att hålla sig uppe bredwid Europas siörsta institutioler. Utförandet af ett sädant förslag skulle således icke tjena till annat ån att för en Fort tid förherrliga Upsala genom. upphörandet af att täfla med ett annat institut, som med fina små medel och ofördelaktiga förhållanden, ändock haft kraft nog att tillkämpa fig Fådernee landets aktning och förtroende och Helfwa Europas uppmärksamhet. Snart frulle wisserligen Upsala Akademi röna samma werkan, som wisar fig i alla andra monopolier; den skulle blifwa stationaire, dess lårosystemer och dess riktning stulle blifva enssdiga, och Sweriges ungdom skulle få samma slags bildning — en styf och kastlik bildning — wid ett fritt Uniwersitet, som man fördömer wid en Mir litår-Afademi. Om än säledes detta förslag ej fan anses grundadt på goda skäl för hwar och en, som närmare granskar det; om wi tro, fom wi hoppas, lifa med de flefte af Lårarne wid Upsala Akademi, att upsala och Lunds förkofran är lika beroende af den senare Akademiens bibehållande och anscende, så talar dock detta förslag starkt till besparingssinnet, fom i wåra dagar fått en få utwidgad mwerfningtFrets, att det äfwen sträcker sina indragningar till det wigtigaste. Det talar till afundsjukan och det talar till begäret att äga öfwerwigt, som aldrig år mera säker, ån når man ej äger någon medtåflas re. Smständigheterna kunna äfwen göra, att det får ett yttre stöd, som endast wäntar på att en fallen efter minskad opinion om Lunds Akademi gifwer en pretert att upplösa den. Upphäfwandct af Lunds Akademi har en annan förespräkare, i ett wisst intrege eller mähända rättare i en wiss fordom saom hufwudstaden, hwarigenom högt päkallas inrättningen af ett uniwersitet inom def eget stöte. Wi finna i flera def Tidningar underrättelse om huru föreläsningarne i Paris och London besdkas af den bildade populace, som icke orkar sjelf genom egna studier och egen forskning söka upplysning, utan på det beqwämaste fåttet, fom År möjligt, genom ett passivt hörande, stumrar sig till kunskaper; och huru förträffligt det wore, om äfwen i Sweriges hufwudstad detta beqwäma fått att blifwa lärd no: re tillgängligt, Å att således Stockholms bildade Allmänhet kunde från les montagnes russes wid Blåporten omedelbart begifwa, sig till en intressant förcläsning i Kirsteinska huset, och derigenom åt: minstone hafwa ett talämne till i den Societe man om aftonen går att pryda med fin person och lif: wa med fin talegäfwa, Wäl år det ett faktum, att detta fått att meddela kunskaper warit i Swe riges hufwudstad försökt, men lika så ofta misslyckats. Ånnu hållas syra gånger i weckan af eSmweriz ges störste Wetenskapsman, hwars förmåga att uttrycka sig klart och gifwa ett högt intresse åt sin framställning, är allmänt erkänd, föreläsningar i Stockholm, utan att dessa föreläsningar äro besökta af några andra eleganter, än de som äro twungna dertill. Uti Stockholm lemnas dessutom offentlig underwisning i en mängd andra strånga wettenskaper, men wi hafwa icke sett, att någon annan be: gagnat den, än De, för hwilkas brödfrudium den tjenat. Det synes således wisserligen wara ett mifz tag att tro, det ett Universitet hörer till hufwudstadens nödwändiga inrättningar, men detta misstag hör i stället till dagens rådande mening, och ehuru för dess realiserande fordrås, att Sweriges båda Universitcter upphäfwas, få om det ena fan bibehålla sitt anseende, skulle dock, i fall det andra med rått eller orätt, genom egen försumlighet eller statens wanwårdnad, förlora sitt, def fara att uppbåf: was blifwa få mycket större. , Å ett tidehwarf, der opinionen Ar den siste långsamt, men säkert — spe cadendo — ver: fkande instansen, fan man ej, bör man ej låta droppan falla äfwen på den granithårda klippan, utan att torka den bort. Till slut äter den fig igenom, och under ett hårdt klimat, der egoismen blir en nödwändig dygd eller en förlätlig odygd, wittnar äfwen det fastaste som blottställes utan wärn för windarnes fria spel; och en Akademi, hwars alla förhållanden likna fullkomligt den enskilte mannens, hwars befattning hwilar på förtroende, mäste gå sin undergång till mötes, i fall den ej sjelf med omsorg wårdar ej blott sitt biga ändamål, utan äfwen allmänhetens omdöme och sitt rykte, lif gwin: nan, hwilfen år förlorad, om hennes dygd blir, wäl ide förförelsens, men smädelsens offer. Så onödig således, fom en wederläggning af den besynnerliga traktaten om tecknen till Caroz linska Akademiens nedsjunkna tillstånd, hämtade af ett dråp och ett fönsterutslående, kan wara för Götha Rike, fom sjelf känner fina barn, och når fom helst kan dfwertyga fig om buru ifolerade dessa händelser warit, få wigtig år en sådan för att ej genom tystnad gifwa kraft åt en möjligen sig i Swea utbredande mening, och wi gå säledes att göra någi betraktelser öfwer Lunds Akademi, hwilka mdjs ligtwis torde sätta hela detta ämne i ett annat ljus, ån den twetydiga skymning, som författaren kastat deröfwer. (Fortsättes.)