(Jnsändt.) Wid Landskamereraren C. Rjellanders, dess Maka Anna U. Follins o Demoiselle Emma Follins graf. ) Hwilken olyckspost kring landet ilar! Så Trions sijernor troget följas Ungdom, kärlek, trohet, — allt hwad bäst uppå himlens fält till samma hem. lifwet i sin blomsterkrona fäst, Låt oss se de saknade i dem, under grafwens wintertäcke hwilar. och wår själ skall ej i smärtor höljas. Syskonhjertan gråta rundt omkring, Hur de stina från Guds höga tjell! men de döde bo i stjernors ring. Hur de hälsa oss hwar stjerneqwäll! Afwen tårarne bli is och falla Deras blick är salighet, de bada på det kära stoftet kalla. — uti ljusets källor glada. Natten tyst sin mörka mantel breder Som en fjäril sina wingar doppar öfwer sjö och drifwa. Helgeån någon sommarqwäll i rösens dagg, lurar då med öppet wak på rån, nattföld blåser, och wid törnets tagg och bon fann det dyraste i Eder. död han hänger ibland frusna droppar; Det war sorgligt likwäl. Ofwanom så år mennskolifwets korrta lck. war er kärlek, war er helgedom; All wår glädje Mir fom blomstret blek, älsklig oskuld wäntar er i natten, ö och wi drunkna alla: alla följa men j flumren i det kalla watten. wägen öfwer fjettrad bölja. Och derunder, fast ej stormen larmar, Gå från grafwen tröstad hem och känner fanns ej räddning, hördes ingen bön. du en anderöst från fjerran sfer, Dock — er död war rörande och skön, lik en harpas treflang, o! det åt. ac! j dogen i hwarandras armar. hwiskningar från dina gångna wänner. Huru hårdt j laden edra bröst ofwe de i frid, de hulda tre! der tillsamman, hwiskande om tröst! Nakar, systrar sällan få, fom de, Huru ömt j på hwarandra sågen lägga händer hop till bön i nöden till def ögat frös i wågen! och på en gång gå till Gud i döden. ) Deras Begrafning skedde i Christianstad Fredagen den 12 innew. Februari. — C — Tidens Lecken, sedda til höger. FFFortsättning från N:o 13.) ö J sist samlade UppfoftringssCommite har den tanken sökt göra fig gällande och derefter blif offentligen förklarad, att Lunds Åkademi bör flyttas Hill Upsala, att Södra Sweriges inwånare b förlora sin rättighet att inom sig äga ett högre uppfostringsinstitut, i det man sökt bewisa, att stode bättre till med wettenskaperna och bildningen i landet, om det rika Skåne, af hwars egna f der Lunds Akademi blifwit inrättad, det sköna Bleking, det arbetsamma Småland och det tarfliga I