Tidens Tecken. (Jnsändt.) Allt i naturen har sina tecken. Sjömannen anar tedan, då hafwet ännu år lugnt, den före stående stormen; Läkaren förutser ofta den blifwande sjukdomen hos en ännu till utscendet frisk menni: ska; skall någon dd i en familj, få flår det ide felt att en wålnad eller någon owanlig händelse före badar det: har man: från flera ställen fett krigshärar på himmelen, har man hört swärdshugg och härskri i luften, hwem wet ej då att eft: blodigt krig förestar? Skall slutligen en Sol eller Man: förmörkelse inträffa, hwem bar ej långt förut läst timman och minuten i Almanachan? — IBi förans ledas till dessa betraktelser i följd of de händelser, fom tilldragit sig mot slutet af förra året wid Lunds Akademi. Ett mord är begånget studenter emellan: medlemmar af den studerande ungdomen hafwe för begångna brott blifwit förwista Akademien: de berömdaste Lärarne lemna Uniwerslielet, Rosen schöld år der sällan eller aldrig, Nilsson har lemnat det för alltid och Agardh lärer snart göra detsam ma. Detta är hwad som är ahmänt kändt. Dessutom berättar ryktet förwånande saker om oordnin gar af flera slag, isynnerhet huru spelande och supande tagit öfwerhand, få wäl bland studerande fon öngre Lärare. Detta tillsammanstaget fan ide annat ån wäcka högst bedröfliga aningar hos den, fö bwilken Fäderneslandets åra år kär och dyrbar, och hos den, fom har intresse för något mer än sis jelf och det närwarande ögonblicket. Många föräldrar, fom förr anfågo för en lycka att äga fins söner mid Akademien, nödgas nus under sådana auspicier twifwelsutan anse det för en olycka. At uppgilina orsakerne till detta onda blir ej få lätt, wi wilja göra ett försök likwäl utan pretension Pp. innfallibilitet. i i T. fulländade fin mest lysande bana i Lund: Churu owanlig ägde han dock det gemensamt me andra menniskor att han ibland behöfde sällskap och förströelse. Till den ändan bildade han omkrins sig en krets af Humorister, så goda de för tillfället woro att tillgå. J deras sällskap wistades har så ofta han behöfde recreation, ty der gjordes mera afseende på ett lifligt och glättigt, ehuru stundon mahända mindre sedligt, skämt, än på att wisa eller utbilda några talenterBachus hade wäl fi plats i laget, men ej fom hufwudperson, ty T. sjelf bade förbehällit fig Dircktörskapet. T. förswann Nu war örnen bortflugen, men sparfhökarne, fom roat honom med sitt strik, woro qwar. Anden wa borta, men kroppen wille ide dess mindre försöka att lefwa. Däå fick det Z—ska gillet ett annat skick Punschbälen, fom förr stått anspråkslös i ett hörn, fick nu sin plats midt i rummet och omkring de dansade man fom FJsracls barn omkring guldkalfwen. Man behöfde en ny anförare och genom en hällig kallelse utsågs dertill kortleken. Så har det fortgått några år. J samma mån som den god anden förswann, förstorades sällskapet. Det blef slutligen, som man säger, tongifwande; den som ick war medlem giorde sig likwäl en ära af att följa dess efterdömen. Nu stod den studerande ynglin gen, lik Stjernhjelms Hercules, mellan twenne qwinnor, den gamla och nya tiden, af hwilka den för ra ropade till honom: läs och begrunda, och den sednare: sup och spela. En sorglig erfarenhe har wisat of hwilkenderas råd ban följt.