a AN.Ainn F eb hund ön Ågisnd korsiag uttaladc astigtrer bebagad Brittiska Regeringen så litet att hon, för att afskräcka Grekerne frän deras önstan af ett widsträcktar gebit och bewäpnad med Protokollet af den 22 Mars d. å.,, meddelade Engelske Residenten i Eai Hr. Dawkins, order att fordra Grekiska trupparnes återwändande till Morea. Joniska öarnes sivrelse erböll på samma gång föreskrift, att låta upphäfwa Grckiska blockaden af Prewesa. Detta föra farande, fom ställde närwarande Maktägandes i Brittiska kabinettet politik i full dager, blef ide blot afgörande till baka wisadt af Grefwe Capodistrias, som från annat håll ägde ett säkert stöd, utan Fransta Minifteren såg fig äfwen föranlåten att i en note af den 23 Juni d. å. peremtoriskt begära en förklaring öfwer Lord Hfwer-Commifariens: på Jeniska darne högst besynnerliga förfarande. 3 denna note hette det: Ända hittills har H. Allerch ristligaste Maj:t i afseende på angelägenbeterna al. drig tagit ett enda steg, uten att rådfråga fina Allierade; ända till denna stund bar Allerbögftdenfams: me ansett Londonska fördraget fm en garanti mot föndringar bland de stora Makterne, på hwilka Europas lugn få wäsendtlegen beror; ändå till detta ögonblick har hwarje enskild Medlem af Alliansen bemödat sig att gemensamt uppfylla de pligter, hwilka deras förbund äålägger dem alla; men om en; enskild af dem uppträdde (såsom i närwarande fall) att handla för fig ensamt, så stulle den gemensi jamma saken lida skada och alliansen innom fort upplöfag. — Under det att Brittiska Kalinetiet icke funde framskrida på den beträdda banan och Hr Dawkins uppmaningar å Grekernas sida lemnades utan afseende, förblef äfwen Sultanen, efter det andra Ryska fälttägets början, wid sitt ihärdiga af: — flag af de honom förelagda Kenfefions-punkter rörande Grekland, hwilka också aldrig blifvit honom meddelade i form af ett Ultimatum. Men då Brittiffa Ministeren önskade att fe underhandlingarne med Porten åter bringas å bane, föreslog Fransta Kabinettet, häruti af Ryssland understödt, att, före de begge Gesandternes återwändande till Constantinopel, Porten skulle meddelas en upplyfande förkla ring, på hwilka grundwalar Makterne wore sinnade att åter upptaga underhandlingarne, hwarigenom de skulle bafwa Perwarat deras wärdigyet i händelse af ett nytt afslag. Brittiska Kabinettet, som icke tyckes betwifla Portens benägenhet att gå in på moderata willfor, ansåg denna försigtighet fåfom dfwerflödig. Men Frankrike wägrade deremot att sända fin Representant till Conftantinopel innan denz: na punkt blifwit wederbörligen afgjord, för att ide blottställa sig för en ny förödmjukelse. Om lif wäl sedermera den Franske Ambassadören, samtidigt med den Engelske, åter inträffade i Turkiets bufwudstad, så måsie detta uteslutande tillskrifwas Furst Polignas, då ännu Ambapadör i London och som egenmäktigt afwek från de instruktioner han fått af sin Regering — ett uppförande, fom af dÅmMarande Franska Minifteren, hwars ställning då war få osäker, hwarken kunde gillas eller bestraffas. Grefwe Guilleminot hade i sitt Creditio endasi blifwit nämnd såsom ertraordinär Amdassadör till ipcs ciella underhandlingar i afscende på ett blifwaade fördrag rörande Grekland, då deremot Sir Robert Gordon blifwit accrediterad såsom refsiderande Amdassadör, fördraget rörande Grefland måtte blifwa: afslutadt eller icke. Häri låg grunden till det olika fått, bwarpå de begge Ambassadörerne of Porten blefwo emottagne. Sultanen wisade fig emedlertid äfwen nu alldeles obeweklig. Ändtligen anlände i slutet af Augusti, underrättelse till London om Ruffa Armsens segrar, och för första gången yttrade nu, i en konferens med de tre Makternes Gesandter, Hertigen af Wellington, på Englands wägnar: Att man hädanefter ej borde bekvmra fig om Sultanens egensinnighet, utan afgöra Örekiska frågan med eller utan hans famtyde Denna förändrade äsigt öäsogades protokollet i form af resolution. Jcke långt derefter anlände depescher från Sir Robert Gordon, of hwilka man erfor, att Ryssarne gått öfwer Balkan, och att Sultanen ändtligen börjat lyssna till propositionerna om stridigheternas bilåggande i afseende på Grekland, dock under föreläggande af willkor, fom woro ännu mindre gynnande för den nya Staten, ån de fom blifwit fastställde i fördraget af den 6 Juli 1827. Sultanen föreslog nems liken: 1) att Morea skulle erhålla en af Porten utnämnd Hospodar; 2) att den nya Statens område skulle inskränkas till nämnde halfö; 3) att den skulle erlägga en högst betydlig årlig tribut, och 4) att den hwarken stulle få äga någon landt: eller sjömakt, eller ens föra någon nationalflagga eller an: nat tecken till oberoende. Då öfwer dessa förlag en ny konferens mellar de tre Makternes Befullz mäktigade hölls i London war det blott möjligt för en anda af de konfererande, att häruti finna ett . antagligt accederande till: Juli-fördraget; de andra Gesandterne tego och föredrogo att afwakta båndels sernas gång; i hwilket skick sakerna och förblefwo till dess slutligen 10 artikeln af fredstraktaten i Adric anopel med ett enda hugg löste trippelsalliancens Gordista knut. — Detta år innehållet of de mårfz wärdiga upplysningar rörande den wigtigaste fråga i dagens historia, hwilka lemnas af Foreign Qvarterly Review. Denna uppsats öfwer Grekisra revolutionen och Euroveifa Diolomatiken. basta frmmttållnina