Strödda underrättelser. En mycket lysande klädd figur, hwilken angafs wara ett mechaniskt werk, som en Konstnär wille wisa för penningar, ankom för kort tid sedan till Calais på en Engelsk paketbåt. Några tillfrådesivarande Tullofficianter trodde fig lukta kontraband och fordrade att figurens inre mechanism skulle dem förewisas. Ägaren bad innerligen för sig och föreställde Tullbetjenterne, att han, om mechanismens hemlighet uppenbarades, skulle beröfwas den fördel han hoppades winna. Slutligen måste han dock gifwa efter, hwarpå han fade: Gören då med maschinen hwad J behagen; men J måsten skylla Eder sielfwe för följderna. Strar blef figuren krammad på alla ändar och kanter — och se! öfwer 100 klaffar sprungo fram, som innehöllo sädant nyspulwer att de arma Tullbetjenterne, medelst beständigt nysande, förlorade medwetandet, och Konstnären drog sig behändigt undan med figuren, i hwilken dyr: bara äkta Östindiska schawlar woro förwarade. Då man upptog det besynnerliga klagomål mot Fair, att han hade stiftat en sammanswärjning för att bortföra Konung Georg den 3:dje till Philadelphia, war hans hela förswar för Rätten följande: Hmwad en Konung, mine Herrar! kunde göra med en Bankir wet jag wäl, men jag kan icke begripa, hwad en Bankir skulle göra med en Konung. —— E —TF 8