rat jafernas srallbung. . LÅUU Up iiiii SÄPEST NS MEON JFLURE NLA i PTE ec Ar )re fartyg, skulle wara i ständ att afskära Sbrahim:Pafcha, fom Hol endaft de tre fästningarne Ra: varino, Koron och Modon besatte, från all kommunikation med Egypten och all tillförsel från detta ch andra länder, äfwensom att Grekernes anstrångningar skulle wara i ständ att hindra honom art itsprida fin arme, att insamla Greklands W och att werkställa dertill nödiga transporter. Flera omständigbeter bidrogo att tillintetgöra de färsia af dessa förhoppningar, och i afscende på de sednare wisade det sig klart, att Grekerne icke woro i stånd att aflägsna YFbrahim:Pafhafrån landet eller ens att göra hans belägenhet derstädes beswärlig. På en gång synes Grefwe Capodistrias numera utz trycka sin önskan om understöd af fremmande truppar. Emcdlertid tilldraga fig wigtiga händclser i andra trakter, och de allierade Makterne måste nödwändigt wara förberedda på de fannolifa följderna deraf. Under dessa omfråndigketer antager H. Maj:ts Regering de af H. Allerchristligaste Maj:t T0reslagna ätgärder. H. Maj:t känner fig nål icke sjelf föranlåten att hafwa truppar i Morea, men år dock benägen att med alla i def makt marande medel understödja den goda framgången af Frank rifes mått och steg, antingen genom förökande af Brittiska sjömakten i Medelhafwet, i händelse de allicrade Makkerne det önskar, eller genom ett sådant anwändande af redan der beftntliga skepp, att desamma förstaffar H. Allerchristligaste Maj:t i expeditionens utförande den möjligaste lättnad; Hägstdensamme hyser till H. Allerchristligaste Maj:t det förtroende, att denna ätgärd fom mer att werkställas i werklig öfwerensstämmelse med fördraget of den 6 Juli 1827, och att de till: ämnade operationerna klifwa instränkta till sädana, fom af sjelfwa saken oundgångligen påfallag, åf wensom att trupparne blifwa tillbakadragne, så snart SbrahbimsPafha utrymt Morea och hans flotta lemnat Grekista farwattnen. — Storbrittannien samtyckte således endast, att Morca skulle befrias från Mäubammcedanerne. Då erpeditionen till Morca hade uppnått sitt ändamål och Franske Befålhafica: een gjorde min af att öfwerstiga Kerinthiska Jsthmus, för att äfwen bringa Athen i förening med det befriade Grekland, blef Brittiska Minifterens afund åter uppwäckt, och Franska Ministrarne fun: no sig föranlätne att genast afsända kontraorder (mot sannolikt förut afgifna hemliga instruftioner.) Uti cå de Befullmäktigades sammankomst i London den 16 Row. 1828 kommo härefter följande 2:ne beflut till stånd: 1) att det stulle hemställas till Frankrikes afgörande, om det wille qwarlemna en del af hjelptrupparne på en ännu längre tid i Morca; 2) att de allierade Makterne togo Morea ech Enkliadernå under deras prowisoriska garanti, utan förfördelande af frågan om Greklands blifwande grånfor, hwilka skulle fastställas i de sedermera förckommande underhandlingarne med Turfiet. Detta Protokoll, som meddelades Porten, men undanhölls för Grefwe Capodistrias, blef derefter tillifa med Protokollet af den 22 Mars 1829 bekant för werlden. Förhandlingarne rörande Greklands gräns for fortforo i Lendon oafbrutet — liksom ännu denna siund — och sysselsatte icke mindre de i Poros församlade Allierade Makternes Gesandter. Ett serdeles intresse hafwa följande ställen uti det af Oc neral Guilleminot öfwerlemnade förslag: ÅFem gränslinjer äro serskilda gånger och af särskilda partier föreslagna; de inskränktaste omfatta cådast gebitet söder om Korinthiska Jsihmus, de widsträcktaste der: emot Macedonien, Thessalien och Epirus, såsom Ryska Regeringen ursprungligen önskade. Emellan dessa begge stär den af Gesandterne i Constantinopel och Poros utmärkta begränsning (hwilken de lifwäl ansett kunna tåla en ytterligare inskränkning), som blott innefattar Peloponnes, Cykladerna, Boetien och Attika. Denna skulle alltså utesluta wefllga Grekland och Missolonghi, skådeplatsen för Grekernes mest lysande strider, deras största offer, Lord Vyrons och Marco Botzaris, Greklands mest bepröpva de Hjeltars grafwar. En ännu trångare begränsning, hwarigenom Grekland skulle blifwa insfränkt endast till Morca, kan icke komma i fråga, få wida ändamålet skall wara politisk säkerhet och lugn, emedan hafswiken wid Lepanto med fästningswerk på den yttre stranden skulle föranleda oupphörlig strid och täta indasioner. Har Europa egentligen trädt emellan för att upprätta en Grekisk Stat, få wore det wanhedrande att lemna Athen och hamnen Piräus, skådeplatsen för så många lysande hjeltedater och föremålet för få mångahanda klassiska erinringar, i händerna på otrogna barbarer. — Linjen från Volo till Arta skulle garantera ett lätt förswar och förskaffa ett tillräckligt område; den skulle omfatta allt, hwad som är klassiskt utmärkt inom kretsen af Greklands gamla Historia, och flutligen, då det hela befinner sig nästan helt och hället i Grekernes händer skulle det utan serdeles oreda i afscende på befolkning och egendom kunna åt dem äfwerlemnas. Jnom gebitet emellan nämnde linj och Korinthiska Jsthmus befinna fig för närwarande 180,700 Greker, under det att inwånarne i Turz. kiska Garnisonsplatsarne samt trupparne ide utgöra mer ån 7 till 8000 själar. Wille man till Eultanen återstålla dessa Prowinser, få skulle de Grekiska inwånarne draga fig till bergstrakterna, och striden Återigen förnyas. Ehuru Euböa utan twifwel mäste förenas med denna stat, få må dock Candia, hwars förlust för Turkarne skulle blifva ganska kännbar, förblifwa derifrån utesluten. I al: la händelser måste i dessa länder de begge stammarne Greker och Turkar, åtskiljas från hwarandra, och bwarbera äga fin särskilda förfwarslinj; en fördel, fom den föreslagna linjen från Arta till Volo, Z2ZO 3 AA an 0 257 11