etänders fastställda Stater, aflemna, och att i ett sådant sakernas skick det år alldeles otänkbart, att de många af Nifsgålds-Ceontoret utbetalda millioner hafwa någon annan Fålla, ån folkets fickor; och jag will blunda för den frikostighet, hwarmed man wid denna Riksdag, utan bewilln ingens ökande el: lev lån, anslagit 3 millioner till Förswarswerkets iståndsättande, för att ej fe huru Swenska folfet står wäntande, att få någon afräkning på kommande skatter af dessa öfwerskotter på fin alltid illa bes räknade femåriga Budget, och hwilka det i fin anletes swett måst sammanskrapa, för att Kronan i fin ängslan måtte få fitt. Men jag kan ej förtiga de bekymmer, hwarmed jag skådar dessa ord, utgående ifrån Konungens Rådkammare: DåÅ Statens financer sålunda äro i det bästa tillstånd, och Staten icke har behof af lån för egen räkning, så kan den allmänna krediten utan minsta olägenhet begagnas, för att understödja de jordägare, som behöfwa omsätta äldre skuldförbindelser, och äro i tillfälle att gifwa tillrällliga säkerheter. Hpwilket system finner jag deri, om ej bemödandet att draga de enstilda förhållandena under magten? Hwilken tanka finner jag deri, om ej, att hjelpa dem fom hafva tillz räckliga fåferheter, utan att befinna, att man derigenom stjelper dem, fom behöfwa omsätta åldre ffuldförbindelser, utan att hafwa några för ett allmänt Lånewerk antagliga tillräckliga säkerheter? Eller inser man ej, att då man, genom inrättandet af ett fond-fyftem, ger fördelaktig anwändning åt wåra. obetydliga kapitaler, blifwa juft dessa sednare flags jordägare företrädeswis uppsagda, utmätta och förs. störda? Hwad följd har man wäl tänkt fig deraf, om ej den, att få ännu en slags Stats-Bank i Rifsgålds-Contoret. Den fafen år wisserligen mycet enkel i fig fielf. Men den enklaste följden deraf år en större förwirring i de enskilda kreditförhållandena, och de widare följderna, att, om ån arithmetisk winst på Amortissementsfondens förräntande Fan winnas, måste likwäl en stor förlust för flera amorterande generationer uppkomma, od) Staten måste förlora, få wida ej de wår afslutade Råkenskaperne anses tillräcklige för def åra, def trefnad och kraft. Jag yrkar alltså, att Utskottet måtte afstyrka få wäl Couponernes utgifwande af Banken, fom Obligationernas utgifwande af NRiksgåldeContoret; och anhåller att detta mitt anförande må Remissen åtfölja. — Uti Tisdagens eftermiddagsplenum på Riddarhuset föredrogs till Remiss Grefwe H. von Fersens motion om en underdånig anhållan till Kongl. Maj:t, angående öfwerseende af KnecktezKonz trakten. J sammanhang med denna motion hade Grefwe Cl. Fr. Horn, för en eler annan månad fedan, afgifwit fin refervation i anledning af besluten i Pafevolansfrågan, hwilket yttrande Grefwen bec. gärt måtte få åtfölja Grefwe v. Fersens motion, Emot berörde motion och serdeles reservation uppkrädde nu, dels muntligen och dels skriftligen H. Ex. Grefwe G. af Wetterstedt, Grefwe M. Brahe, Friherrarne C. J. af Nordin, L. Boye och J. Cederström. De å desse Herrars sida afgifne yttranden lära burit en öfwermättan sträng och allwarsam stämpel, så att Grefwe Horn begärde desamma på bordet, för att närmare begrunda det swar, hwilket de kunde anses förtjena. Man torde säledes få wänta fig ännu en eller annan Plenidags-drabbning om ord och uttryck, hwilkas wärde också wid en Riksdag naturligtwis år gansta hägt, om nemligen kalkylen af en Riksdagsman inom Bondeståndet är rigtig, att hwarje minut, som dermed förslöses, kostar landet 7 R:dlr. De ofwanbemälte Talarne bes: stridde rem iss å Herr Grefwe v. Fersens motion, od) ehuru H. Er. Herr Grefwen oc Landtmarskalken icke ansåg fig funna wägra proposition till samma remiss, blef denna likwäl utaf Ständet afslagen Med 93 röster mot 65. i