ter, hwilkas yttre glans förbländar många obserwatörer! Hwarje krig bringar dessa Stater i häftig rörelje, och hwilar tungt på alla def inbyggare. Utomordentliga skatter, taxor, aftwingade gåfwor, lån, kursens fallande och handelns sjunkning äro der de wanliga följderna af ett anfallss eller inva sionskrig, hwilket dessutom försätter undersåterne i oro och Regeringen i en betänklig belägenhet. I Ryssland deremot, hwarest alla önskningar äro förenade i en enda wilja, och der en enda wilja försätter allt i rörelse, förorsakade ett krig i Europa och ett annat i Asien ide blott ej något fall i kursen, utan ökade idogheten och betungade icke heller undersåterne med nya bördor. Lugn, befymmerslåshet och tillfrodestäflelse herrskade öfwerallt, ja till och med i de till krigstheatern nästgränsande prowinser, och sjelfwa Ryssland blef endast genom de anställda segerhögtidligheterna warse, att det werkligen war inweckladt i krig. Ära och tacksägelse åt wåra raska truppar, hwilka genom deras ansträngningar och tapperhet befriat fäderneslandet från alla faror! — Hwad skola slutligen de säga, hwilka wille förmå Europa att tro det Ryssland traktade efter eröfringar, och endast fäktade för sina besittningars tillökning? Förwärfwandet af några fästningar i Asien är en åtgärd till förswar af egna gränsor, en underpant för fredens npprätthållande, och ej någon eröfring. Några fästningar och prowinser göra ide Rvyfland starkare; de äro endast trofeer i hafwet! Ryssland stridde för befästandet af den genom brutna traftater fränkta National-åran, men dock mera för mensklighetens wäl. Gifwes det, frågar jag, mån: ga exempel i Historien, att ifegerrifa Stater, wid fredens föreskrifwande i fiendens land, wisat större omtanka för andra ån för fig sjelf? Det bar Ryssland nu gjordt! Det sörjde för Furstendömena Moldaus och Walachiets öde, hwilket ofta berodde på en Vesirs eller en Paschas lynne, och förfå Frade sina trosförwandter, Servierne, om en mera oberoende ställning; det befästade Greklands politi fra eristans, denna den Europeiska upplysningens wagga; det öppnade för alla Nationer fri Iffepper fart mellan Bosphoren och Dardanellerna, och satte genom gvarantåns-anftalter wid gränsorna af Europciska Turkiet ett mål för pesten, den största af al plågor. Hwarje artikel i fredstraktaten lemnar ett nytt bewis på foglighet och ädelmod af Ryssland, hwilket kunnat taga allt, om det welat, men afstod sina egna fördelar — till blodsutgiutelsens slutande i Orienten och till förmån för frem mande Nationer. — Hår tala de werkliga händelserna för fig sjelfwa! — Fyra år warade kriget med Persien och Turkiet, oc under dessa segrens och ärans oförgätliga år upphöjde fig Ryssland, tryggade fina gränsor, försättande werlden i bestörtning genom fina segrar gaf det bewis af ädelmod och foglighet, samt öfwertygade hwarje opartisk observatör af händelserna, att hwarje nytt hinder, hwarjc ny fara endast tjenade att befästa dess makt. Detta måste gifwa en annan riktning åt deras åsigter, hwilka äro af den mening att Ryssland förswagas genom inweckling i krig, samt hämwisa def grannar derpå, att för deras eget bästa lefwa i fred med denna Makt.