Nokterheten fig ej lågger under bordet ner i dy, Med en kopparfärgad näsa och med karmosinröd hy. Ryktet talte om en Mowitz, fom hwar morgon han blef wac Torft en bäsk, fen några klara tömde, a i fången Gnart med hårpung, få jag trodde, kommer han mål bit igen, Men han fom på nyfter mage, och ett rus han stal fig jen. Dock! — stig opp, jag will dig hjelpa, jag mar ochfå ful en gang. Gupa år en luft från början, blir med tiden Berserks gång. Kom och kyss mig, mi försonas, fast du har min flaska töm D IJag har pröfwat och förlåtit, jag bar Simba. och förs glömt. Hör Du! många gäster stiga, bortår qwalln på Kroc gen in, Här skall supas då och dansas, tag Obojan, hon år din. Se då glad ut, blås för laget, tuta muntert som förut; An ett rus iag dig skall lofwa fören bet gamla tagit ut. FFö stammar Mowitz salig, fom jag fom en tjuf till 10 Om jag welat ta Obejan, hwilken kunnat hindra mig. Men jag wille endast blasa uti henne en gang än. O elände! halfspräckt är hon, hur skall hon bli hel taen! På din frog hon hängt för länge, skaffa litet garn, med det Skall jag om min hand det orkar, åter surra henne tät. Kihlberg med de ljusa lockar, han fom blåser flöjttrawers Han kan blåsa Hår i afton, dertill han för god ej är. :Obetalta supars wrede än syns i din blick. Nå mål! Oboen ger jag förlorad, det kan wara qwitt. Farwäl! Att du mig ett rus har lofwat, glader mig rått ingenting, Törsten i mitt lif jag botat, hungren nu för der oms i ring, Derför åter till Mor Cajfa! Eia dit jag fynda mill, Gripen an den röfta bringa luftigt och den falta fil. Mowitz! hwirsta ben i sanden, ragla fram i moln af dam. Flyg! tills nåsan, stött mot porten, säger, att du hunnit i fram. UTE! jag lyssnar, formens dunder, då blir wisst ej resan ang, Når det blåser frit på ryggen, då dr fart i Momitz gång. Då jag flyr i kapp med winden, öfwer tufwa, Fwer sten, Om jag stupar — O då irpper jag mål fram på fyra ben ! vt — 8