Folket så wida skiljd delagenhet, att Embetsmannadetpmmerstösheten Tor egen uttemst sktulle i jamma mån minskas, fom det skattdragande Folkets bekymmer ökades; få måste jag betrakta frågan sådan fom den för mig föreställer sig. Man klagar öfwer Embetemannaslånernes otillräcklighet; men jag frågar, hwad wi hår annat se ån öfwerflöd på alla Håll, och om wåra hemmawarandes tillstånd fan iemnfö: ras med hwad wi här dageligen erfara af werklig Embetemannacpraft. Jag finner då ej någon god: känd anladning wara förhand att nu bewilja de begärda lönförhöjningarne. Är Staten utan Embetsmän eller i saknad af Sökande? Jag tror det ej, emedan jag deremot wet, att de sökandes antal år wida större ån det bör wara. Lönewilforen år ju kända, då tjensten emottages. Hwaröfwer har wäl Tjenz stemannen då att fig beklaga? De sdkandes antal wisar, att Tjenftemanna-yrkfet år förmånligt. Då en tjenst år ledig, äflas många, att ofta med betydlig penningesumma köpa den. Deremot när en fas stighet går bort på pantauktioner, år antalet af Köpare ringa ech prifet i följd deraf ej sällan under 4-4:del af wärdet. J bredd med förhöjda löner går omsorgen att skapa onödiga tjenster. Såsom ber wis lärpå will jag anföra det i min ort inrättade nya fögderi, hwilket innefattar 185 hemman med en follmångd af omkring 9000 personer. m de gamla fögderierne undergått en ändamålsenlig inbör: des fördelning, bade det nya ide warit af nöden. Man hade då saknat tillfälle att med en Kronofogs de och en Häradsskrifware öka Embtetsmanna-perjonalen. Den rådande andan wifar fig uti fin afflöja: de gestalt, då Utffottet, sidan 119, föreslår, att tre nya Kronofogdelöner för der nämnda tre Län må på Etat uppföras till 860 R:dr Banko hwardera, hnilket, efter Utskottets bedömande, någorlunda mot: swarar det belopp, dylika Tjenstemän efter flera års medium i twenne Län ätnjutit, och som, ehuru nåra dubbelt emot hwad, efter lika beräkning, en Kronofogde i Norrbottens Lån erhållit, icke borde, säsom ny lön, i närwarande tider funna till mindre summa för denna befattning bestämmas. Erfas fen, hwarföre denna, utan någon nödwändighet tillkomna, nya Fogdelön i Norrbotten skall bestämmas till mer än dubbelt högre belopp, än de på stat redan indelta Fogdelönerna, kan ej af mig inses, så framt icke afsigten är att, i följd af ett sådant beslut, snart få lemna ny hyllning åt nutidens ftegras de fordringar, medelst de andra Fögderiernas uppflyttande till ett lifa lönebelopp, hwilket såsom följd blefwe en obestridelig rättwisa, isynnerhet då folkmängden i ett af de äldre Fögderierna uppgår fill nå ra dubbelt emot de nya. Då man finner dylika anlåggningar, och huru Embetsmannarwaldet, äfwen inom. sjelfwa representationen, år öfwerwägande, år det min pligt att motarbeta statteförhöjningarne, hwilka, der de i fin fart fortfara, otwifwelaktigt förr eller sednare medföra landets undergång. Jag afslar derföre den of Utskottet å nu förewarande hufwudtitel tillstyrkta förhöjning af 230,0600 R:di Banko årligen, utöfwer hwad wid sista Riksdag derå bewiljades, helst den då för denna Titel beftåms da summan 1,813,808 R:dr 46 ss. 9 r:st Vanko bör anses mer ån tillräcklig, om Embetemannasperjos nalen ej tillskapas till högre antal ån behofwet fordrar. — Anders Danielsson, hwilken, jemte flera af tändet, till alla delar instämde i Rutbergs yttrade allmänna åsigter, ansåg att Betänkandet punkt för punkt måste granskas, hwarwid han förbehöll sig få anföra de skäl, som kunde föranleda antingen til afslag eller återremiss. Sedan flere of Ståndets Ledamöter, och deribland Nils Månsjon från Malmö: bus Lån, Lars Erfion från Gefleborgs Lån, Casper Wijkman, anmält fig att tala, uppskjöts widare diskussion i ämnet till nästa pleni-dag.