—— MPEGS VY Till Jnsändaren i LT:o 40 af Nyare Helfingborgs-Poften. Ni har gjort Er en otacksam möda, min Herre! då Ni sökt kasta skugga på aflidne Consul Tönninghs minne och klandra de högtidligheter, fom wid hans likbegängelse anstäldes af hans anhörige och wänner. Att Ni med afwund och kanske under förutseende, att Er egen begrafning skall sakna depe prof af wänners deltagande, som oförställde yttrade sig wid Tönninghs graf, betraktadt hela ceremonien, lärer wara lika otwifwelaktigt som att Ni hwarken har förmåga att bedöma det sköna i forgwmur siken, eller känsla att deraf hämta någon sann njutning. War Ni den aflidnes owän, och Ni maste wara det, ty annars hade Ri ej welat prostituera hans minne, få måste man medgifwa, att Ni skaffat Er en låg hämnd, då Ni under anonymitetens mask i natten smugit Er upp på hans graf och med swarta händer sökt nedrifwa den enkla minneswård, wänskapen der upprest. Ni säger: att, om talet wid grafwen war enligt med förhållandet, så kunde det icke innehålla något, hwaruti aflidne Tönningh gagnat det alli ä ma. Hwad menar Ni med att gagna det allmänna? Månne oj den gagnar det allmänna, fom år ytterst skicklig och driftig i det yrke, han malt, och månne ej en sådan medborgare bör allmänt saknas då han lemnar fin plats i fina bästa år! Min Herr Klandrare! kom i håg, att en födan ofta giort fig mera förtjent om det allmänna ån den, fom köper fig lagrar för medborgares blod eller suckar. Den fom känslolös kan bewista en sådan begrafning fom Consul Tönninghs, det will säga: den, som utan rörelse fon fe en werksam och redlig medborgare wid 35 års ålder af döden bortryckas från samhället, wänner, maka och 4 små barn, sannerligen den har ingen känsla för likars öden; och den, som kan klandra uttrycken af sorg och saknad wid ett sådant tillfälle, sannerligen den har ingen aktning för andras ädlare känslor. Grafwen plär ju wara gränsen för allt hat, och sällan flandrar den wältankande, att en efterlemnad wän talar blott godt om der aflidne. Ni min Herre! utgår dock hår ett undantag, i synnerhet då man besinnar, att Ert Flander ej gerna kan wara låttfinnigbetens foster, utan förråder en swart plan att skada den aflidnes närmaste anhörige; men Ert syfte skall twifwelsutan misslyckas; detta wäntar man af ädla medborgares känsla för rätt och sannt. Masken 4